Recension

: Hålla andan
Hålla andan Flora Wiström
2019
Bonnier Carlsen
7/10

Även jag håller andan

Utgiven 2019
ISBN 9789178034253
Sidor 223

Om författaren

Flora Wiström (f. 1994) debuterade 2016 med sin ungdomsroman Stanna på Bonnier Carlsen. Hon arbetar annars som bloggare och skribent.

Sök efter boken

I Hålla andan försvinner Minas syster Daria. Mina och lillebrodern Sam vill inte oroa föräldrarna som är bortresta och städar ut mormoderns dödsbo, så de håller tyst. I stället går Mina till badhuset där Daria spenderat nästan all vaken tid. Där träffar hon Cissi, tränaren Rickard och Darias nästan-pojkvän Jamal.

Titeln refererar till många saker i boken, men det är också lite hur den känns att läsa. Syskonens liv och ångest vecklas ut, och samtidigt blir allt också alltmer invecklat. Hur mår Daria egentligen? Varför försvinner hon veckan före SM i simning? Och vilket ansvar har de runtomkring?

Språket är ofta korthugget. Ibland vill jag bara sträcka mig efter en märkpenna och binda ihop meningarna; det blir lite hackigt att läsa. Och inemellan de korta meningarna finns beskrivningar som inte riktigt leder någon vart, som känns mer som utfyllnad än något som egentligen för texten vidare.

Det är synd att boken faller lite på språket. Kanske är romanen också lite kort. Det är mycket intressant som kommer upp till ytan, men jag hade velat stanna där lite längre. Låtit historien få fäste. Med det sagt är det fortfarande en engagerande historia. Framför allt uppskattar jag skildringen av kvinnlig sexualitet, som här finns ohämmad utan att för den skull vara problemfri.

Fler ämnen behandlas på sätt som till viss dels känns nya: prestationsångesten, de krångliga syskonrelationerna, maktnivåerna mellan vuxna och barn, känslan av instängdhet som kommer av att vara den ”duktiga flickan”, gränserna för sexuellt utnyttjande, maktlöshet.

Som med Wiströms förra roman Stanna känner jag också här hur det osar potential. Idén är riktigt bra, men jag blir inte sådär uppslukad som jag vill bli, och språket bromsar upp en aning. Men den är läsvärd, det är den, och Wiström har definitivt utvecklats i sitt skrivande sedan debutromanen. Jag ser fram emot nästa.

Sofie Eliasson

Publicerad: 2019-06-10 00:00 / Uppdaterad: 2019-06-09 02:53

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7753

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?