Recension

: Nej och åter nej
Nej och åter nej Nina Lykke
2018
Wahlstrand & Widstrand
9/10

Heja Ingrid!

Utgiven 2018
ISBN 9789146234845
Sidor 224
Orginaltitel Nei og atter nei
Översättare Lotta Eklund
Först utgiven 2016

Om författaren

Nina Lykke II
Fotograf: Jo Michael

Nina Lykke är född 1965 och bosatt i Oslo. Utbildad grafisk designer vid Den grafiske Højskole i Köpenhamn. Nej och åter nej (Nei og atter nei, 2016) är hennes första roman som översatts till svenska. Tidigare har hon givit ut novellsamlingen Orgien, og andra fortellinger (2010) och romanen Oppløsningstendenser (2013).

Sök efter boken

Romanen Nej och åter nej av Nina Lykke handlar om gymnasieläraren Ingrid, departementsdirektören Jan och senior rådgivare Hanne som arbetar på samma departement som Jan.

Ingrid och Jan, både i femtioårsåldern, har två vuxna hemmaboende, ”söndercurlade” söner och ett tjugofemårigt harmoniskt äktenskap bakom sig. Hanne, som är trettiofem, har för länge sen slutat räkna alla män och bostadsbyten i sitt liv. Svarthårig och vass dricker hon för mycket och bor närmast i ett ostädat kaos. Ingrid och Jan är däremot präktig medelklass som njuter av livets goda med sushi och vin på fredagar och ser fram emot en trygg pensionärstid tillsammans.

Alla tre upplever en livskris på var sitt håll. Ingrid börjar försmäkta i en lärarvardag (med motivationsmöten, särskilda läroplaner, dryga kollegor, elever med vitt skilda diagnoser, intyg och nätkontakt dygnet runt …) som kräver så gott som allt av hennes balanserade person. Jan återupplivar en g(l)ömd gitarristådra från sin gymnasisttid på Hartvig Nissen skole (ja, Skam-gymnasiet i Oslo) på en källarkrog där han uppvaktas av den femton år yngre Hanne som börjat tappa sugen som häftig singel …

Det hela får alla tre på fall. I skilda kapitel följer man dem under ett par år. En skilsmässoroman men utan syndabockar: inga stora gräl eller sönderslitande bråk. Det handlar om livslögner och yta, jakt på ett nytt, annat liv och det hela blir oerhört komiskt. Den som vinner mest på rumban gör sig av med allt bohag (”downsizar”), kapar alla band och ger sig iväg ensam på en roadtrip ut i Europa.

En relationsroman med galghumor. Så på pricken-beskrivningar av alla möjliga medelklassiga situationer, viljor och begär. Så samtida 2010-tal där många – som har allt – vill ha mera. Genast. Samtidigt sorgligt. Det var inte möjligt detta med ”forever young”. Inte för oss heller …

Handlingen kunde omarbetas till pjäs eller film. Mycket är filmiskt med förvecklingar och inre monologer. Stilen påminner om romanen Shirley Valentin av Willy Russell (1988), filmad året därpå och som spelades 2017 av Maria Lundqvist som Shirley på Maximteatern. För tillfället spelas pjäsen på turné med Riksteatern. Jag tänker också på Nora i Ibsens Ett dockhem – det kommer en gräns när en hygglig människa (kvinna) bara börjar säga nej till alla som tar henne för given som partner, förälder, ”arbetshäst” … Som läsare säger jag bara: ”Ja, ja! Heja Ingrid!”

Barbara Strand-Blomström

Publicerad: 2019-01-15 00:00 / Uppdaterad: 2019-01-14 17:30

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7605

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?