Recension

: Skuggan av en dotter
Skuggan av en dotter: 3. Tre berättelser om kärlek Elena Ferrante
2018
Norstedts
8/10

Modersrelationen

Utgiven 2018
ISBN 9789113076249
Sidor 151
Orginaltitel La figlia oscura
Översättare Johanna Hedenberg
Först utgiven 1999

Om författaren

Pseudonymen Elena Ferrante debuterade 1992 med kortromanen Plågsam kärlek (L’amore molesto) som översatts till svenska 2018. Romanen ingår i en löst sammansatt trilogi med namnet Chronache del mal d’amore varav den första kortromanen Dagar av ensamhet (I giorni dell’abbandono) kom på svenska 2017. Den tredje och sista delen Skuggan av en dotter (La figlia oscura ) ges ut 2018.

Ferrante slog igenom med den enorma succén Neapelkvartetten, vars första del är Min fantastiska väninna. Ferrantes böcker har översatts och sålts till ett fyrtiotal länder. Neapelkvartetten ska filmateriseras.

Sök efter boken

Skuggan av en dotter (2018) av Elena Ferrante är den tredje och sista romanen i en trilogi om smärtsam kärlek. Dessa tre kortromaner har skrivits före Neapelkvartetten men har först under de två senaste åren översatts till svenska.

Universitetsläraren Leda reser från Florens till havet i Syditalien, hyr en lägenhet och tänker sig att tillbringa en och en halv månad med att förbereda terminen samtidigt som hon i sitt eget sällskap ska njuta av sol och bad. Hon är frånskild och ägnar sin tid åt att undervisa och forska i engelska språket. De två vuxna döttrarna bor i Kanada hos sin far.

På stranden blir hon indragen i en krets av napolitanare; kvinnor, män och barn. Hon påminns om sin egen barndom i Neapel, hennes mors vulgära språk och den egna medvetna klassresan via studier, språk och stil bort från machodominans, känsloutbrott, fattigdom och våld. Ju längre tid hon stannar på semesterorten, desto mera lockas Leda in i ett intrikat spel.

En smutsig docka blir mer än en borttappad leksak – den får närmast en symbolisk dimension och förvandlas till en fetisch både för den som har den och den som saknar den. Dockans innanmäte läcker en sörja likt kvinnokroppen som läcker blod och avlagringar. I nuet studerar Leda sin egen kropp, dess magerhet, dess åldrande och minns även hur hon upplevde sin mors skönhet och sina döttrars små flickkroppar. Smärtsamma minnen pockar på uppmärksamhet – sådant som g(l)ömts i medvetandet i årtionden. Hon minns sexualiteten som tvång och lust – hon ser med avsmak och åtrå på män i olika åldrar på stranden. Tiden blir plötsligt mångdimensionell innan den igen återställs i ett nu och en sorts normalitet.

En mycket ferrantisk berättelse med stort fokus – som alltid – på teman som moderskapet, kvinnokroppen, sexualiteten, familjebanden och förbjudna känslor och reaktioner. Särskilt stor behållning har man av denna lilla roman om man läst och fascinerats av Elena Ferrantes Neapelkvartett och de två tidigare kortromanerna Plågsam kärlek och Dagar av ensamhet. Kvinnligt och klarsynt.

Barbara Strand-Blomström

Publicerad: 2018-10-19 00:00 / Uppdaterad: 2018-10-17 22:38

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7516

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?