Recension

: De vuxnas lögnaktiga liv
De vuxnas lögnaktiga liv Elena Ferrante
2020
Norstedts
8/10

Ferrante tar oss tillbaka till Neapel

Utgiven 2020
ISBN 978-91-1-310737-0
Sidor 342
Orginaltitel La vita bugiarda degli adulti
Översättare Johanna Hedenberg

Om författaren

Pseudonymen Elena Ferrante debuterade 1992 med kortromanen Plågsam kärlek (L’amore molesto) som översatts till svenska 2018. Romanen ingår i en löst sammansatt trilogi med namnet Chronache del mal d’amore varav den första kortromanen Dagar av ensamhet (I giorni dell’abbandono) kom på svenska 2017. Den tredje och sista delen Skuggan av en dotter (La figlia oscura ) ges ut 2018.

Ferrante slog igenom med den enorma succén Neapelkvartetten, vars första del är Min fantastiska väninna. Ferrantes böcker har översatts och sålts till ett fyrtiotal länder. Neapelkvartetten ska filmateriseras.

Sök efter boken

Jag har läst De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante. Boken handlar om Giovanna som är tolv år och bor med sina välutbildade föräldrar i Neapels finare kvarter. En dag råkar hon höra när hennes pappa säger att hon börjat liknar sin faster Vittoria. Giovanna har aldrig träffat sin faster eftersom hennes pappa och fastern inte tål varandra. Men Giovanna vet att Vittoria är förskräckligt ful, det har hon hört sina föräldrar säga många gånger. Giovanna tolkar det därför som om hennes pappa sagt att hon håller på att bli förskräckligt ful. Den tanken tar fullkomligt över allting i hennes liv och hon blir därför ständigt medveten om sitt utseende.

Men det är inte bara tanken på sin egen fulhet som gör Giovanna som besatt, det är även tanken på Vittoria. Giovanna bestämmer sig för att hon måste träffa Vittoria, och någonstans där börjar historien på riktigt.

Vittorias ögonbryn var tjocka som lakritsstänger, kolsvarta långa bitar mellan den stora pannan och de djupa hålorna som ögonen doldes i. Drick, sa hon. Jag lyfte genast glaset för att inte göra henne missnöjd, men det tog emot att dricka eftersom jag sett hur juicen runnit längs hennes handflata.

Vittoria visar sig inte bara vara ful utan ha en fruktansvärd personlighet. Giovanna vill ändå inte sluta träffa Vittoria, utan med en skräckblandad förtjusning dras Giovanna till Vittoria. Vittoria visar Giovanna den andra delen av Neapel, arbetarklassens Neapel.

Kanske är det för att Vittoria behandlar Giovanna som en vuxen som Giovanna inte kan sluta träffa henne, fastän hennes föräldrar inte tycker om det. Till skillnad från Giovannas föräldrar som håller dörren till vuxenvärlden stängd, är Vittoria frispråkig med kärlek och sex.

Sen stack han in kuken ordentligt i mig och höll mig om skinkorna, ena handen här och andra här, och satte sig på mig så jag skrek. Om du så länge du lever inte gör det på samma sätt som jag, med lika stor passion och kärlek som jag, och det behöver inte vara elva gånger men åtminstone en gång, då är ditt liv ingenting värt. Säg det till din pappa: Vittoria har sagt att om jag inte pippar som hon pippade med Enzo är mitt liv inget värt.

Vittoria släpper inte bara in Giovanna i vuxenvärlden, hon sticker också hål på den största hemligheten i vuxenvärlden runt Giovanna. Det får hela Giovannas familj att slitas itu. För Giovanna blir vuxenvärlden bara märkligare och märkligare ju fler lögner som avslöjas, men så plötsligt spelar hon också de vuxnas spel.

Det här är den första boken jag läst av Elena Ferrante förutom de i Neapel-kvartetten. Det var så fint att komma tillbaka till Neapel igen, eller förresten fint vet jag inte, Ferrantes böcker är aldrig fina. Men det var liksom fint att sugas upp i en annan värld igen. Speciellt för att det känns som om man lär känna så många nya personer när man läser hennes böcker eftersom karaktärerna är så verkliga. Karaktärerna hon skapat är sådana som man inte vill ha i sitt liv, men som man vet att man skulle älskat om de tvunget var där.

Till skillnad från Neapel-kvartetten var den här boken lättare att läsa, den innehöll färre bihistorier och färre karaktärer. Vilket gjorde att den heller aldrig lyckades komma upp i samma nivå. Samtidigt är det kanske en bättre bok att läsa innan man ska gå och lägga sig, eller när man vill slappna av, eftersom den krävde mindre att hålla reda på. Så om Neapel-kvartetten kändes som att kliva in i ett annat universum, var den här boken mer som att se historien genom en glipa.

Men alla som älskade Neapel-kvartetten har verkligen något att se fram emot i den här boken, de har sina likheter, även om den här boken mest utspelar sig i en finare del av Neapel och en senare tid.

Olivia Larsson

Publicerad: 2021-03-18 00:00 / Uppdaterad: 2021-03-17 19:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #8410

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?