Recension

: Fågeltämjaren
Fågeltämjaren: Legenden om ögonstenen Karin Erlandsson
2018
Schildts & Söderströms
9/10

Friheten är viktig

Utgiven 2018
ISBN 9789515246295
Sidor 309

Om författaren

Karin Erlandsson, f. 1978 bor i Mariehamn och är kulturredaktör på tidningen Nya Åland. Hennes bokutgivning omfattar dikter och skönlitteratur för både vuxna och barn. Vinnare av Runeberg Junior-priset 2018 och nominerad för Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2018.

Sök efter boken

Sälmåra och märgfrö behövs när en skogshuggare behöver akutvård. Och sjösaffran ingår i den salva som ska skydda mot förfrysningsskador.

Återigen får jag träda in i en värld som saknar tunnelbana, bilar och datorer. Miranda har kommit tillbaka till trakten där hon är född och tillbringade sina första levnadsår. Fortfarande är auran runt henne starkt präglad av ”kom-inte-för-nära-mig”. Den enda som får komma innanför hennes skal ibland är den några år yngre Syrsa, som dök upp i det turkosfärgade havet när de letade efter ögonstenen i första boken Pärlfiskaren. Till en början saknar jag de fina teckningarna som ingick i bokseriens första del, men min fantasi hittar strax egna bilder för händelserna.

Om allting handlar om havet och pärlfiske i södra regionen, så kretsar allting i den norra regionen kring träd. Skogshuggarna klättrar uppför höga träd med stolpskor på fötterna och med rep runt midjan. Det är Mirandas barndomstrakter och här omfamnas hon av trygghet. Människorna delar allt med varandra, som en självklarhet. Men även i den tryggaste landsänden kan den stora oron rulla in. Dagskatorna beter sig plötsligt annorlunda. Den mest erfarne skogshuggare kan falla, och fler tecken på världsoron börjar synas.

Intrigen innehåller dramatiska vändningar som ger mig en nervfylld läsupplevelse. Världens skuggor har blivit längre och den girighet som ligger bakom, tar sig allt våldsammare uttryck. Tvång och förtryck orsakar flyende människomassor som måste trängas ihop på en begränsad yta. En viss lättnad fyller mig då författaren väljer bort de långa beskrivningarna när brutaliteten skildras.

Erlandsson utvecklar sina personer i Fågeltämjaren. I den förra bokens skildring av Syrsas uppdykande i Mirandas liv, överrumplades jag känslomässigt särskilt när Miranda fylldes av saknad vid Syrsas försvinnande. Jag är berörd även nu. Fint och ömsint närmar sig Erlandsson relationens olika strängar mellan flickorna. Här skildras en vänskap som är full av tillit men får utstå att både rädsla och flyktreflexer tränger sig in i mellanrummen. I energifältet flödar skyddande omsorgsvilja men möts av otålighet och handlingskraft.

Berättelsens Hildegard och Lydia är modiga kvinnor som gör att jag tänker på Rosa Luxemburg och Rosa Parks. Miranda och Syrsa är ännu oerhört unga men äger redan egenskaper som gör dem till förebilder. Erlandsson visar dock klokt och insiktsfullt att även hjältar är svaga ibland.

Den starka frihetskänslan är lika kraftfull som i Pärlfiskaren. Miranda är rädd om sitt oberoende. Men friheten prisas också av norra regionens människor, som chockat inser att någon vill ta den ifrån dem. Den obesvarade frågan lyder, som så många gånger förr: Hur ska vi hantera despoter som vill påtvinga sin vilja över naturens djur och rikets invånare? Nästa del i bokserien kommer att föra mig närmare en del svar, tror jag. Om jag får gissa, kommer författaren ändå inte skriva ut allt, vilket jag tycker mycket om. Det undflyende och det gåtfulla i människan … ska kanske inte fångas in med ord?

Lena Nöjd

Publicerad: 2018-09-29 00:00 / Uppdaterad: 2018-09-29 15:22

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7496

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?