Morgonstjärnan sänder ett klart ljus genom mörkret denna november. Jag noterar det när jag återigen läser Nina Björk. Hennes skrivargärning kunde gott karakteriseras på ett likartat sätt; som en blottläggande ljuskägla eller en genomborrande ljusstråle. Det här är ett författarskap som jag följt länge. Debuten, Under det rosa täcket, har blivit en feministisk klassiker. Därefter […][...]

Att ge sig in i Athena Farrokhzads lyrik är att låta sig omfamnas av språkkänsla, lärdom och engagemang. Jag tänker på det när jag läser den stora dikten ”Brev till Europa”. I en tid då kontinentens majoritetsbefolkningar lockas av nationalismens inkrökta perspektiv, när konservatismens retrotopia framstår som ett verkligt alternativ för många, då är det de […][...]

Sälmåra och märgfrö behövs när en skogshuggare behöver akutvård. Och sjösaffran ingår i den salva som ska skydda mot förfrysningsskador. Återigen får jag träda in i en värld som saknar tunnelbana, bilar och datorer. Miranda har kommit tillbaka till trakten där hon är född och tillbringade sina första levnadsår. Fortfarande är auran runt henne starkt […][...]

Den som letar böcker hos Stadsmissionen eller Myrorna måste rota sig igenom åtskilliga blocklimmade laminatband och drivor av nordic noir-pockets. Men då och då dyker det upp böcker som är annorlunda, vars yttre inte är industriellt billigt komponerat eller övertydligt säljande. Titlarna från Bo Cavefors Bokförlag till exempel. Man hajar till för det avvikande formspråket. […][...]

Idébiografi. Jag var nog inte helt medveten om att begreppet fanns, men det gör det uppenbarligen. Det återkommer i texter om Nina Björks Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek. Snarare än en biografi, även om man får veta en hel del spännande saker om Rosa Luxemburg, är det en läsning av […][...]

Ofta numera tänker jag att det här är den enda typen av litteraturhistoria man borde läsa – den uppriktigt subjektiva och selektiva sorten. Aldrig de andra lömska jävlarna, som en gång för alla vill slå fast att X antal vita medelklassmän är vad som utgör Litteraturen och därmed basta. Göran Greiders Vem är rädd för […][...]