Recension

: Sveas son
Sveas son: En berättelse om Folkhemmet Lena Andersson
2018
Polaris
8/10

Folkhemmets form

Utgiven 2018
ISBN 9789177950158
Sidor 249

Om författaren

Fotograf: Cato Lein
Lena Andersson är född 1970 och verksam som författare, tidningsskribent och dramatiker. Hon debuterade 1999 med Var det bra så?. Därefter kom Du är alltså svensk? (2004), Duck City (2006), Slutspelat (2009) och Förnuft och högmod. Artiklar – prosa – pjäser (2011). Hon belönades med Augustpriset för romanen Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek (2013).

Sök efter boken

Folkhemmet tycks, oavsett politisk front, populärt att referera till, men det verkar alltid vara något passerat som omtalas. När försvann det? Hur? Och vad var det, egentligen?

Lena Anderssons nya roman, Sveas son, har underrubriken ”En berättelse om Folkhemmet” och som alltid med Andersson är det på många sätt en idéroman det handlar om. En undersökning av det där begreppet eller tidsperioden. Folkhemmet.

Huvudpersonen Ragnar Johansson föds av mor Svea det symboltyngda året 1932, då Socialdemokraterna tog makten för att sedan behålla den i obrutna 44 år. Folkhemsbygget och Ragnar är med andra ord lika gamla.

Är de till och med ett och detsamma? Kanske. Kanske inte. Om Ragnar är Folkhemmet så är han nog mera Folkhemmet som det blev än Folkhemmet som ideal. Ragnar är vanlig, och han sätter en ära i att vara vanlig. Av Folkhemsdrömmen om att vem som helst ska kunna bli vad som helst märks inte mycket. Föräldrarnas fattigbondska blygsamhet präglar också Ragnar, som annars tar avstånd från allt hembakt, gammeldags och irrationellt. Begåvningen för trä, form och möbelsnickeri omvandlar han opretentiöst till att bli träslöjdslärare i förorten.

Det enda område där det för honom framstår som okej att utmärka sig är idrottens. Därför satsar han också allt han kan på dotterns skidkarriär, och tappar närmast livsgnistan när hon väljer bort den för akademiska studier. Han har inget annat att kanalisera några ambitioner på, inget annat sätt att uttrycka kärlek än genom att få till den perfekta vallan.

Där någonstans slår det mig att också Lena Andersson hade en skidkarriär som ung, och tydligen var hennes pappa just slöjdlärare. Så kanske är det inte enbart en idéroman ändå. Alldeles oavsett får karaktärerna liv genom att man träffat dem så många gånger i verkliga livet. Inte minst generationsskillnaderna, hur svårt Svea, Ragnar och dottern Elsa har att förstå varandra, eftersom livsvillkor, ideal och tankesätt förändrats så drastiskt under deras respektive livstid, är också drabbande gestaltat.

Sveas son är en roman man behöver vrida och vända på. Gärna tillsammans med andra – jag skulle tro att det här vore en alldeles utmärkt bokcirkelbok för alla som har en eller annan erfarenhet av Folkhemsperioden. Om det sen är som verklighet eller som retorisk modell.

Ella Andrén

Publicerad: 2018-08-13 00:00 / Uppdaterad: 2018-08-12 19:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7447

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?