I år, 2018, 50-årsjubilerar ett av de mest mytomspunna årtalen av de alla: 1968. Det var ett år av stormiga händelser, av protester och av motreaktioner. Bland alla dessa dramatiska händelser finns mordet på den amerikanska medborgarrättsrörelsens frontfigur: Martin Luther King.

I nyutkomna Martin Luther King: Hans dröm och vår verklighet tecknar Lars Åke Augustsson både en bild av Kings liv och reser i hans fotspår i det nutida USA. Han besöker platser av betydelse för King och medborgarrättsrörelsen, men också mer sentida arvtagare till Kings och rörelsens idéer, som Black Lives Matter.

Det är framför allt den senare delen som är den stora behållningen av Augustssons bok. Biografidelen, tja, den ger väl någon sorts snabb överblick över Kings liv, men det blir inte särskilt spännande för en så mytomspunnen person. Det handlar om retoriken, om rörelsemannen, om ledaren King. Privat är han – trots exempelvis ett särskilt kapitel om hans kvinnorelationer – inte riktigt där.

Desto mer spännande är det att följa arvet efter King. Visserligen kan det bli en smula ytligt och förbihastande även här, men i gengäld ger Augustsson enstaka litteraturtips som ändå slutar med att jag sitter med en ganska ordentlig läslista. Läst på har han.

Mycket finns det ju som jag hade velat höra mer om. De här olika kristendomarna till exempel: Kings egen, ett radikalt jämlikhetskrav som utmynnar i såväl medborgarrättsaktivism som socialism, och så den som skymtar bland de besökare på olika minnesplatser som Augustsson stöter på, en fatalistisk, allt annan än aktivistisk tro, en som säger ”det beror på Gud mer än på människor” och att rasistisk terror ”var Djävulens verk”.

Sist gör Augustsson en mycket försiktig koppling mellan Kings ”dröm och vår verklighet”, i betydelsen svensk nutid, och här önskar jag verkligen att han tagit i mer och funderat ett varv till. ”Oavsett om vi lever med arvet från slaveri och segregation, som i USA, eller om våra demokratier och medmänsklighet sätts på prov, som i ett Europa dit människor flyr undan krig och förtryck, behövs en radikal jämlikhetspolitik, en tro på människors lika värde”, avslutar Augustsson.

Javisst, det är förstås en grundläggande poäng, och visst finns det viktiga skillnader i amerikansk och europeisk historia. Men allt som binder samman? Var inte den rasistiskt motiverade exploateringen av människor (och natur) europeisk långt innan den blev amerikansk? Har inte exempelvis Sverige en historia av förtryck av ursprungsfolk och minoriteter som sträcker sig skämmande nära vår egen nutid, en historia full av medborgarrättskämpar som är märkligt frånvarande i vår historieskrivning?

Här hade Augustsson kunnat göra sin egen bok så mycket mer aktuell och vass. Det är synd att han inte gör det.