Recension

: Den förskräckliga historien om Lilla Hon
Den förskräckliga historien om Lilla Hon Lena Ollmark
2017
Lilla Piratförlaget
9/10

Förskräckligt förfärligt men förtjusande rysligt och kul

Utgiven 2017
ISBN 9789188279347
Sidor 128
Illustratör Per Gustavsson

Om författaren

Lena Ollmark är född 1968 och uppvuxen på Munsö utanför Stockholm. Hon arbetar som journalist och författare av såväl filmmanus som böcker för både barn och vuxna.
Den förskräckliga historien om Lilla Hon, illustrerad av Per Gustavsson, är Lena Ollmarks första bok på Lilla Piratförlaget

Sök efter boken

När jag var runt nio år fick jag i julklapp en riktigt ryslig bok som hette Handen från dödsdalen. Det tecknade omslaget föreställer en kyrkogård och i förgrunden tränger en knotig hand upp ur en grav. Boken innehöll skräcknoveller som inbegrep lik, osaliga andar och andra kusligheter. Åh, vad jag älskade den boken. Rädslan pirrade på ett härligt vis. Det var inte tillrättalagt utan läskigt på riktigt. Antagligen var det här mitt intresse för deckare och skräck föddes.

Redan på framsidan av Den förskräckliga historien om Lilla Hon anar en att detta är en ryslig berättelse. Huvudpersonen står i ett mörkt rum och framför henne skymtar en gigantisk gestalt med en blodig yxa i handen. Bakom Lilla Hon hänger och dinglar en kropp ifrån taket.

Berättelsen handlar om Lilla Hon som egentligen heter något annat som ingen kom ihåg. Hon var liten och en hon och så var det bara. Det bästa Lilla Hon visste var att hoppa i sängen och att leka med kuddar, och att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Lilla Hon tyckte inte om att vara ensam. Då började hon tänka på spöken och blev rädd och ängslig. Tyvärr var hon ensam mest hela tiden för hennes föräldrar var för det mesta trötta och hade alldeles för mycket jobb att tänka på. Därför älskade hon måndagsmorgnar då hon fick gå till skolan.

I skolan fanns kuddrummet fullt av färger, kuddar och madrasser. Det rummet var alltid fyllt av glada skratt. Dit längtade alltid Lilla Hon men de andra eleverna lät henne inte komma in dit. Istället älskade de att skrämma henne genom att lägga läskiga daggmaskar i hennes skolväska och släppa otäcka spindlar i hennes hår. De berättade också gärna rysliga historier för Lilla Hon som lyssnade trots att hon blev livrädd. Hon ville så väldigt gärna vara tillsammans med klasskamraterna. De berättade om Lärarinnan som spökade uppe på skolans vind och en massa andra som spökar på skolan.

-Svarade de fel stängde hon in dem i hurtsen i katedern, förklarade en tredje.
-Eller tvingade dem att sjunga psalmer tills de kräktes! fortsatte den första.
Eleverna omringade den förskräckta Lilla Hon och berättade historien på gravaste allvar.
Lärarinnan hade till sist hängt sig där uppe på vinden för att kunna vara kvar på skolan och spöka.

20171122_202347

En dag i skolan säger eleverna att Lilla Hon ska få komma in i kuddrummet och leka med dem. Det är bara en liten sak hon måste göra först. Gå upp på vinden. Lilla Hon är så rädd att hon nästan inte kan andas men tanken på kuddrummet får henne att göra det omöjliga.

Det här är en riktigt förskräcklig historia om en liten flicka som längtar efter gemenskap men istället är osynlig. Den enda gången hon får uppmärksamhet är när ”eleverna” trakasserar och mobbar henne. De verkar vara riktigt vidriga och roar sig med att mobba Lilla Hon och några andra stackare. Det gör mig ont i hjärtat och jag kan tyvärr känna igen mycket från min egen skoltid då min bästis blev svårt mobbad men inga vuxna grep in.

Men historien vänder. Från att ha varit livrädd blir Lilla Hon långsamt modig. Istället för de elaka eleverna hittar hon andra vänner. Sådana som är döda och vid första anblicken verkar ondskefulla och farliga. Spökena på vinden och Lilla Hon knyter band och trivs bra tillsammans.

Illustrationerna är underbart läskiga med massor av blod, dödskallar och otäcka spöken. Det här är en bok rekommenderad för åldrarna 9-12 så bilderna är ofta små och förstärker mest berättelsen men ibland tornar de upp sig mot läsaren.

20171122_202225 (1)

Språket är späckat med härliga ord som används för sällan nuförtiden. Det kvids och folk blir bestörta om vartannat. Humorn är aldrig långt bort och det är tur då allting är så eländigt för Lilla Hon.

Som ni förstår är detta kanske inte en bok för alla barn. En del ungar skulle drömma mardrömmar och må dåligt av att närma sig denna berättelse. Men min inre nioåring slår kullerbyttor och jublar och jag är säker på att det finns många barn som mår bra, ryser och njuter av Den förskräckliga historien om Lilla Hon. Det finns säkert de som identifierar sig och finner styrka i historien.

Anna Liv Lidström

Publicerad: 2017-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2017-11-24 19:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #7159

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?