Recension

: Snön över Azharia
Snön över Azharia Minna Lindeberg & Jenny Lucander
2017
Förlaget
9/10

Du och jag andas ihop

Utgiven 2017
ISBN 9789523330849
Sidor 42
Illustratör Jenny Lucander

Om författaren

Minna Lindeberg, född 1968, är författare till flera barn- och ungdomsböcker. Jenny Lucander, född 1975, är en finlandsvensk bildkreatör som samarbetar med författare som skriver barn- ungdomsböcker men också författare av läromedel. Båda har de nominerats till Nordiska rådets pris för barn- och ungdomslitteratur för sina text- och illustrationsbidrag med olika samarbetspartners och tillsammans har de gjort bilderboken Snön över Azharia.

Sök efter boken

Om du inte gillar att se hur två flickor tyr sig till varandra ska du sluta läsa här. Men om det är okej kan du fortsätta. Var gärna beredd på att flickors sökande till varandra kan innehålla många bottnar.

Blåa skuggor kanske väcker din oro? Hm. Vad sägs om jag håller dig i handen medan du fortsätter läsningen?

På vintern är skuggorna ofta blå mot snön. Och flickors läppar kan bli blå – dels av matsäckens blåbärssaft men kanske också för att leken pågått alldeles för länge i den nyupptäckta grottan. Det är sådana scener du möter om du tar dig an berättelsen Snön över Azharia.

Allt börjar med en friluftsdag i skidbacken för klass 4 B. Bussresan har många detaljer av igenkänning för den som gått i svensk/norsk/finsk skola. Någon mår illa och skolläraren hjälper till. Bredvid står klasskompisar som håller för näsan. Men det sker något viktigare för bokens huvudpersoner. Det som hände igår (eller i förra veckan?) hänger i luften. Är huvudpersonerna kompisar eller inte?

Författaren Minna Lindeberg skapar en avskalad text som närmar sig poesin. Jag hänförs av tilltalet som innehåller både vardagsmodernitet och en arkaisk klang. Hennes gestaltning har lösgjort sig från enkelspåriga karaktärsbeskrivningar. När tioåringar får leva och leka fritt upplöses gränserna mellan den inre fantasin och den fysiska plats kroppen vistas på. Att dela ögonblick som dessa kan skapa förenande band som varar i många år; några blir bästisar för livet. Lindeberg drar fram den heta, lustfyllda extasen i ett sådant möte.

Illustratören Jenny Lucander hittar den finstämda tonen med tunna linjer som är detaljrika när de fångar de räta maskorna i en stickad tröja eller en hårfläta som dinglar över en springande flickas rygg. De verklighetstrogna frisyrerna som skolpojkarna har på bilden där de hänger över bussens stolsryggar är på pricken. Minspelet hos alla rollinnehavare är lågmält men ändå tydligt. Akvarellfärgernas ton går åt det kalla i vinterlandskapen och åt det varma när hotfulla världsundergångar ska återges. Perspektivbytena tillför ännu en dimension i berättelsen.

Boken är en vacker frukt som uppkommit i samarbetet mellan den som formar orden och den som finner bilden. Berättelsen utspelar sig under en enda dag och dörrar öppnas såväl till det oroliga i tillvaron som till det trygga.

Den bästa dagen. Och nog hade Karin Boye rätt i sin strof ”Den bästa dagen är en dag av törst.”

Lena Nöjd

Publicerad: 2017-10-14 00:00 / Uppdaterad: 2017-10-11 16:52

Kategori: Recension | Recension: #7109

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?