Så glad jag blev över denna vackra bok. På omslaget möts läsaren av ett halvporträtt av Peter Bergfeldt med armarna tatuerade med blommor mest i röda och gröna färger. Bakgrunden är svart liksom hans linne, basker, halsband och glasögonbågar med detaljer i grönt. Hans namn och författaren Mats Fors namn är skrivna i grönt. I […][...]

Titeln på Ulla-Lena Lundbergs senaste bok Saker som gör det lättare att dö (2025) är drastisk. Kanske ironisk? Med förtroende för hennes insikter och hela produktion, vars omkring tjugo verk jag läst under årtionden, påbörjar jag läsningen. En författare med debut som tonåring och som skrivit i de flesta genrer. Förutom den oförglömliga trilogin om […][...]

I årtionden har jag läst Merete Mazzarella. Hennes böcker och krönikor känns som återkommande möten. Nästan som en god gammal vän som man samtalar med med jämna mellanrum. Hon skriver klokt, lätt, allvarligt, med igenkännande humor. Små detaljer som speglas i litteratur, forskning och filosofi. Vardagens vedermödor och dagspolitikens dilemman. Världens skönhet och hemskhet. Både […][...]

Fjorton noveller om människor som lever sina liv i ensamhet och gemenskap. Eller känner ensamhet i gemenskap eller gemenskap i sin ensamhet. De flesta karaktärer är något bitska, tilltufsade, kanske bortvalda eller får dra lass åt andra. Ofta upplever de sig oförstådda av omgivningen – de känner sig värda mera uppmärksamhet och respekt. Något gör […][...]

Pensionatet Hohenhausen är en historisk roman som utspelar sig från 1870-talet fram till 1945. Intrigen har sin knutpunkt i Pärnu i Estland där pensionatet ligger. Men stora delar av romanen utspelar sig i S:t Petersburg (Petrograd, Leningrad), Tartu, Reval (senare Tallinn), Thorn i Polen samt Helsingfors. Romanens första personer är Herman von Rettich och hans […][...]

På målningen på bokens omslag – av Jacobus Vrel från cirka 1655 – ser vi en gammal kvinna se ut genom ett fönster mot ett litet barn. Kvinnan sitter med ryggen åt betraktaren, hennes ansikte förblir dolt. Likaså har hon ett vitt huckle över huvudet som anonymiserar hennes utseende. Kläderna är heltäckande vilket också anonymiserar. […][...]

Boken Smugglarens skatt börjar finurligt med att beskriva farmor som bor ”bortom rim och reson”. Nu är Oliver på väg dit. Till Bullerholmen. Där ska han tillbringa två veckor fram till julafton. Läxor medpackade och pappan som följeslagare. Men pappan ska återvända till stan så fort som möjligt. Oliver känner sig som ett ”praktiskt problem” […][...]

Vad är det som gör att vissa barn saknar sina mammor hela tiden? Min egen mamma var närvarande och kärleksfull på alla sätt och vis, ändå saknade jag henne alltid när hon inte var där. Att bli lämnad var det allra värsta jag visste och det allra värsta jag kunde tänka mig. När jag läser […][...]

En glesbygdsby och en sjö, ”Langsjön”, som varje vår invaderas av måskolonier med fåglar i tusental. Livet för människorna har blivit plågsamt med måsskrän och fågeldynga överallt. Sommarliv med bad och fiske omöjligt, likaså att odla trädgårdsland, torka tvätt ute eller bada i strandbastun. Och byborna har försökt: de har anhållit hos kommunen och även […][...]

Romanen Utbryterskan tar vid där Annika Åmans debutverk Lumpänglar (2022) slutar. Huvudkaraktären Alma Laakso upplevde tragedier och livsförändringar i slutet av den förra boken. Den lilla sonen drunknade i ån, hennes man, vävmästaren på fabriken, försvann till Sverige och Alma med dottern Saga får söka sig husrum i arbetarkasernen Sarinelund. Alma degraderas vad gäller arbete: […][...]