Om du inte gillar att se hur två flickor tyr sig till varandra ska du sluta läsa här. Men om det är okej kan du fortsätta. Var gärna beredd på att flickors sökande till varandra kan innehålla många bottnar. Blåa skuggor kanske väcker din oro? Hm. Vad sägs om jag håller dig i handen medan […][...]

Det är dagen efter det amerikanska valet när jag först bökar mig till rätta i snö och is med naturfotograferna Felix Heintzenbergs och Ole Jørgen Lioddens Arktis. Det är på en gång en perfekt flykt och en hjärtskärande breddning av perspektiven – en mäktig, fascinerande och enormt sårbar miljö. Mitt första spontana rubrikförslag till den […][...]

”Jag landar i istiden.” Så känner sextonåriga Áili när hon för första gången sätter sin fot i Norrland, på flygplatsen i Kiruna, för att möta släktingar hon aldrig tidigare träffat men nu ska bo hos. Det samiska är något närmast okänt för Áili. Idijärvi sameby är platsen hennes mamma växte upp på och platsen där […][...]

Jag är med på en lektion i svenska som andraspråk. Det snöar ute. Vi pratar om vad ”det” egentligen står för i meningen ”Det snöar.” och om de vuxna elevernas olika modersmål har någon motsvarighet. Snöar det över huvud taget där de kommer ifrån? ”Om du ringer din mamma och berättar att det snöar”, frågar […][...]

Det verkar aldrig sluta snöa den här vintern. Även i det påhittade samhället Skogli, någonstans i Kongsvingertrakten, dit Levi Henriksen förlagt handlingen i sin första roman, lägger snöfallen sordin på all mänsklig aktivitet. Nya spår måste prepareras. Det handlar bygdens slagskämpe och problembarn Dan Kaspersen. Han återvänder till sin fädernesgård efter två år på kåken […][...]

Sedan den 1 juni 2005 finns det i den turkiska straffbalken en paragraf som straffbelägger yttranden som ”förolämpar den turkiska identiteten, republiken eller den turkiska nationalförsamlingen.” Påföljden är fängelse i upp till tre år. När detta skrivs är författaren Orhan Pamuk åtalad för att ha brutit mot just denna paragraf genom att i en schweizisk […][...]

Kanske var det någon gång på mellanstadiet eller lågstadiet då vintern kom tidigt, och nådde mig till bröstet som jag kunde lyssna till det härliga ljudet av snö som kramades mot min skosula. Om sommaren kunde man hälla ner lite potatismjöl i en påse för att återkalla ljudet av riktigt kall snö. Minns att jag […][...]