Virginia Woolf har i The Modern Essay (1925) formulerat några tankar kring vad som bör känneteckna en god essä. Hon slår fast att den, först och främst, ska vara ett nöje att läsa. ”The principle which controls it is simply that it should give pleasure.” Detta i sin tur ställer höga krav på författarens skicklighet att hantera språket. Romaner och poesi kan tillåtas innehålla dödkött, delar som egentligen inte betyder så mycket, men essän måste vara fri från litteraturens orenheter.

Somehow or other, by dint of labour or bounty of nature, or both combined, the essay must be pure – pure like water or pure like wine, but pure from dullness, deadness, and deposits of extraneous matter.

Även om Laurie Penny i sin essäsamling Bitch Doctrine – Essays for dissenting adults kanske inte i alla texter lever upp till Virginia Woolfs stenhårda krav så bjuder hon rakt igenom på god läsning. Vilket måste betraktas som en bragd med tanke på hur produktiv hon är. I Bitch Doctrine samlas ett brett urval av hennes alster som ursprungligen publicerats i bland annat New York Times, Time Magazine och New Statesman. Essäerna är indelade under ett antal olika ämnesrubriker och ger tillsammans en bild av Laurie Pennys gärning som skribent inom dessa frågor. Men det hade varit hjälpsamt att också förse dem med ett datum för första publicering.

En doktrin är en lära eller lärosats som är avsedd att styra det praktiska handlandet. Och precis som titeln antyder ger Laurie Penny oss ett feministiskt perspektiv på en lång rad företeelser som könskvotering, nätdejting, genus och triggervarningar. Hon avslöjar också den falska feminism som just nu frodas hos populister och extremhöger. I dessa läger förfasar man sig över sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor – men enbart om gärningsmannen är muslim eller invandrare – samtidigt yttrar man sig nedsättande om kvinnors utseende eller klädsel. Håller du inte med? Ja, då förtjänar du också att bli våldtagen.

I’ve lost count of the white men – and it’s always almost white men – who have emailed, tweeted and sent me doctored pictures sharing their graphic fantasies in which feminist harpies like me are stoned to death, fucked to death, genitally mutilated, whipped, burned and gang raped – not by them of course. By those awful muslims.

Jag blir både sorgsen och förbannad när jag läser om de hot som Laurie Penny utsätts för. Och jag vet att jag inte behöver gå längre än till närmaste kommentarsfält på Facebook för att hitta fler exempel på den här sortens beteende. Visst. Det rör sig i huvudsak om män, men vid det här laget vet vi att det också finns kvinnor som inte drar sig för att hota, håna eller sprida lögner om sina medsystrar.

Det vore fel att säga att Laurie Penny har ett glödande engagemang. Snarare kan det liknas vid en fullt utvecklad eldsvåda. Dessutom är hon smart, rolig och stilsäker. I Bitch Doctrine samsas insiktsfulla analyser av valet i USA med flyhänt skrivna filmrecensioner och smärtsamt detaljerade personliga redogörelser av sexuella övergrepp. Det skulle ha varit outhärdlig läsning utan Laurie Pennys superkraft – förmågan att formulera rakbladsvassa, ofta mörkt satiriska sammanfattningar av sakernas tillstånd, och samtidigt skapa hopp om en bättre framtid.

If it’s all going to end in ruins, let’s have them be beautiful ruins. Let’s have fairness there, and care, and mutual aid. Let’s have men and women and everyone else meet each other as equals in the clearing dust. And let’s start now while we still have WiFi and central heating.

Även om jag inte håller med Laurie Penny i alla detaljer så är hennes gnistrande argumentation för ett feministiskt, antirasistiskt och hbtq-vänligt samhälle mycket övertygande. Läs henne du också. Och låt dig inspireras.