Recension

: Troll
Troll: a love story Johanna Sinisalo
2004
Grove Press
7/10

Kultur mot natur?

Utgiven 2004
ISBN 9780802141293
Sidor 278
Orginaltitel Ennen päivänlaskua ei voi
Översättare Herbert Lomas
Först utgiven 2000
Språk engelska

Om författaren

Johanna Sinisalo (född 1958) är finsk manus-, serie- och romanförfattare. För debutromanen Bara sedan solen sjunkit (på svenska 2002) tilldelades hon Finlandia-priset 2000.

Sök efter boken

Jag hade kunnat ha mina skäl att läsa en finsk roman på engelska, men jag är helt enkelt så insnöad på att nordisk folktro skulle vara en litterär trend just nu att jag inte fattar att Troll – eller Ennen päivänlaskua ei voi, som originalet heter – faktiskt finns översatt till svenska och har gjort det i femton år nu.

Sedan dess har jag hunnit läsa en del reservationer mot den svenska översättningen med den mer poetiska och, vad jag förstår, rättvisande titeln Bara sedan solen sjunkit, men vad vet jag. Jag kan tyvärr inte finska, och det var trots allt den rättframma men ganska fåniga engelska titeln Troll: a love story som först fångade mitt öga.

Johanna Sinisalos debutroman utspelar sig i ett urbant Finland, Tampere, inte särskilt olikt det verkliga. Ja, bortsett från den detaljen att där finns troll, då. Eller ja, normalt finns det ju inte troll mitt i staden. Troll är skygga och mytomspunna och nästintill omöjliga att få syn på, även om ett ökat antal rapporter om troll har dykt upp den senaste tiden.

Fotografen Mikael, kallad Ängeln på grund av sitt ljuslockiga, änglalika utseende, är på väg hem från krogen och en misslyckad dejt när ett gäng ungdomar som skockats kring ett mörkt hörn av gården fångar hans uppmärksamhet. När kidsen skrämts bort får han syn på det de petat och sparkat på: en blanksvart, svag och sjuklig trollunge. Och Mikael grips av ett obestämt, men överväldigande begär.

Han tar med trollungen upp i lägenheten och försöker sköta om den, men hur sköter man ett troll? Hur smart är det att ta hem ett rovdjur som kan bli större än en själv som vuxen? Vad ska det äta? Och hur farligt är det, egentligen? Hur djuriskt, hur människolikt?

Trollet får namnet Pessi, efter trollet i den barnvisa som romanen också lånat sin originaltitel ifrån. Det blir snabbt vad Mikaels liv kretsar omkring, något som får stora konsekvenser för såväl honom själv som för hans närmaste.

Det är en riktigt originell debutroman Johanna Sinisalo skrivit, med en säregen, suggestiv och vagt illavarslande nerv. Knappast någon gullig barnvisa. Snarare en smula barnförbjuden, för vad är det för en mörk, sexuellt färgad kraft det lilla trollet står för? Ska jag ha någon invändning mot romanen är det just att jag inte är helt säker på vad författaren vill säga med den. Någon om natur och kultur, gissar jag. Kanske att människan tror sig så bortkopplad från naturens på en gång livgivande och dödsbringande krafter? Att vi tror att vi förstår oss på och liksom står över allt, men att all vår kunskap kanske inte räcker så långt som vi tror?

Hela tiden interfolieras romanberättelsen av andra texter, facktexter och skönlitteratur, verklig och fiktiv, om trollen och människans förhållande till dem. Här finns stycken ur såväl Kalevala som av Väinö Linna och Selma Lagerlöf, liksom en mängd facktexter om finsk folktro och trollbiologi. Frågan är om de alls har något att lära Mikael om vad han egentligen gett sig i kast med?

Ella Andrén

Publicerad: 2017-06-23 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-23 00:29

Kategori: Recension | Recension: #6989

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?