Recension

: Den mörkaste delen av skogen
Den mörkaste delen av skogen Holly Black
2017
Rabén och Sjögren
8/10

Uråldrig magi och moderna monster

Utgiven 2017
ISBN 9789129701333
Sidor 323
Orginaltitel The darkest part of the forest
Översättare Ingela Jernberg
Först utgiven 2015

Om författaren

Holly Black (född 1971) är amerikansk fantasy-författare, född och bosatt i New Jersey. Hon debuterade 2002 med Tithe: A Modern Faerie Tale (på svenska som Mörkrets tjänare 2003). Tillsammans med illustratören Tony DiTerlizzi har hon gjort Spiderwick-serien och tillsammans med Cassandra Clare Magisterium-serien. Översatta till svenska finns också trilogin Den vita katten (2011), Den röda handsken (2012) och Det svarta hjärtat (2013).

Holly Black – författarens hemsida.

Sök efter boken

Hazel och hennes bror Ben bor i den underliga staden Fairfold, där människor lever sida vid sida med älvor och andra övernaturliga väsen. I en glaskista i skogen i Fairfold ligger det en pojke med spetsiga öron och böjda horn och sover. Han har legat där i kistan så länge någon kan minnas, och både Hazel och Ben förälskar sig i honom medan de fantiserar om att han någon dag ska vakna.

Vad som först är en ganska lugn saga blir snabbt mörkare än jag hade väntat mig. Ben plågas så mycket av sin (nästan övernaturliga) musikaliska förmåga att han bryter fingrarna på sig själv och vägrar spela någonsin igen. Hazel drömmer om att vara riddare och bekämpa alla monster i skogen, men efter att ha stått öga mot öga med några av de mer illvilliga trollen lyckas Hazel nätt och jämnt komma undan med livet i behåll.

Den mörkaste delen av skogen börjar lite långsamt, men bygger effektivt upp Fairfold som en mystisk och magisk plats som jag på samma gång blir både förälskad i, och rädd för. Holly Black blandar med stor skicklighet den moderna världen med inslag ur klassisk folktro och sagor. Hon väver ihop en magisk plats, en saga i vilken moderna människor har uråldriga motiv och vissa skimrar av både trolldom och hemligheter. När handlingen väl tar fart går det verkligen undan. En dag är glaskistan trasig, och pojken med horn är försvunnen. Hazel vaknar med löv i håret och leriga fötter, utan att minnas var hon varit. Den hämndlystne Alkungen, älvornas ledare, har skräckinjagande planer för Fairfold, och i skogen går ett gråtande monster som får alla i sin närhet att gråta i oändlighet, samtidigt som vinrankor växer ur deras munnar och deras kroppar förvandlas till jord.

Samtidigt som hoten från de övernaturliga varelserna är högst verkliga, så är reaktionen från Fairfoldborna egentligen läskigare. De sluter sig, sprider elakartade rykten om sina grannar, och kräver att en familj som har både mänskliga och övernaturliga barn ska slänga ut sin ena son, som är älva. De ser faror i allt och alla som är främmande, och är beredda med sina metaforiska högafflar för att jaga iväg alla som inte är som de själva. Paralleller till dagens politiska klimat drar nästan sig själva här.

Jag gillar att Holly Black aldrig släpper sagotonen i boken. Upplösningen är lika magisk som resten av boken, och tas (tack och lov!) inte ner i ett försök att lägga in mer socialrealism. Den mörkaste delen av skogen är trollbindande läsning för unga vuxna, och för inte så unga vuxna som gillar magi och sagor.

Katze Collmar

Publicerad: 2017-06-22 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-21 21:57

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6988

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?