Det är senvinter, med urblekt himmel och gloppande snö, eller tidig vår med de första stråken av ljus i molngliporna – ibland sommar, med myggbettsklåda, skimrande ljus och månskensnätter. I Trakten målar Anna-Karin Palm fram 12 verkligheter som alla utspelar sig i just ”trakten”, samma eller olika spelar mindre roll. Det viktiga är att vad […][...]

En kvinna börjar förföljas av ett huvud som skapats av hennes egen avföring. Ett barn förs bort och spenderar sin barndom i en djup grotta där ett monster återkommande borrar in sin näbb i hans kropp och äter av honom. En kvinna vaknar upp blind och utan minne i en bil där det enda hon […][...]

Inspärrade i en cell sitter Shahrzad (ja, den Shahrzad) och en mycket ung kvinna. Det är hett och de får varken mat eller vatten – annat än det som droppar från ett rostigt rör och så flugorna, förstås. Redan där har vi passerat realismens gräns för armod men det är ändå det som är verkligheten, […][...]

Finns det någon från tre år och uppåt som inte känner till den gamla folksagan De tre bockarna Bruse? Det är en rätt mossig berättelse med mycket sensmoral. Dock är den tacksam att återberätta muntligt och enkel att spela som teater eller för den delen leka. Allt som krävs är något som kan liknas vid […][...]

I veckan dök en riktigt fin julklapp ner i postlådan, den klassiska boken Tomtar av Wil Huygen och Rien Poortvliet. Första gången jag stötte på boken som barn var av en ren tillfällighet. Vi var i fjällen en vecka och i stugan vi hyrde fanns den här spännande boken om tomtar. Jag kände ju igen […][...]

Maria Hellboms debutbok vänder sig till barn (9–12 år) som gillar spänning och fantasy men ändå vill ha ett ben kvar i den verkligheten vi alla känner till. Vi möter Klara som bor med sina föräldrar i Stockholm, men de har sina rötter i den lilla byn Vidås i Jämtland. I Vidås finns det som […][...]

Det börjar med en historia (det börjar alltid med en historia) om en pirat och en flicka. Det börjar med en historia om en pojke som en dag står framför en dörr målad på en mur men inte öppnar den. Det börjar med en ung kvinna som gör ett smärtsamt offer. Det börjar med ett […][...]

Ilon Wiklands illustrationer är intimt förknippade med många av Astrid Lindgrens berättelser. Det är inte ett samband man utmanar i första taget. Samtidigt behöver kanske berättelser nya kostymer för att tala till nya generationer av läsare. När jag först fick nys om att Johan Egerkrans skulle illustrera en ny utgåva av Mio, min Mio blev […][...]

Det är någon gång för länge sedan i en obestämd stad. Bröderna Sem och Immer är i tioårsåldern och arbetar hårt med att polera nysilver. Deras fostermor har tagit hand om dem enbart som arbetskraft och de får varken leka eller äta sig mätta och om de slarvar får Sem, som är den äldre, stryk […][...]

Till Hastur Förlags utgivning av Det främmande barnet och andra sällsamma historier, har Sten Wistrand, filosofie doktor i litteraturvetenskap, bidragit med ett föredömligt förord. Det är initierat, finurligt, smidigt, informativt – Wistrand är trots allt lektor – och han släpper iväg mig fylld med självförtroende ut i de berättelser som samsas mellan pärmarna. E.T.A Hoffmann, […][...]