Recension

: De ofria
De ofria Janne Lundström
2017
Natur & Kultur
7/10

Äventyr och förtryck i svenska Västindien

Utgiven 2017
ISBN 9789127127425
Sidor 484

Om författaren

Janne Lundström (född 1941) är författare till en lång rad barn- och ungdomsböcker. Han är även journalist, översättare, illustratör, serietecknare och en av initiativtagarna till Seriefrämjandet. Två gånger har han nominerats till Augustpriset: 2001 för Morbror Kwesis vålnad och 2007 för Flickan som var vacker i onödan.

Sök efter boken

Femtonåriga Matilda har hunnit befinna sig ett tag i den svenska kolonin S:t Barthélemy i Västindien när hon inser att den familj som sköter hennes far handelsmannens hushåll, Beatrijs och hennes båda tvillingsöner Willem och Pieter, faktiskt är hans slavar. Ännu lite längre innan hon inser att de båda tonårspojkarna dessutom är hennes halvbröder.

Matilda har längtat efter sin far. Hon har knappt träffat honom tidigare, men anländer 1790 till svenska ”Bartolomejan” efter moderns död i Stockholm. Bara gradvis förstår hon att den älskvärde man hon föreställt sig och den paradisiska tillvaron på ön hon utlovats är en chimär, byggd på bestialiska orättvisor. Hon försöker göra tillvaron lite bättre för sina halvbröder, som på grund av en liten nyansskillnad i hudfärg fått öknamnen Swarte och Witte, men hon anar inte vilka följder det kommer att få.

De ofria är skriven som den äldre Matildas återblick på sitt tonårsjag och den tillvaro hon mötte som nyanländ till S:t Barthélemy i början av 1790-talet. Förutom hennes eget följer den de båda brödernas öden sedan den ena av dem rymt från ön under den andres namn.

Det är oroliga tider. Franska revolutionens idéer har börjat sprida sig bland de västindiska öarna. Människor väljer sida och stridigheter uppstår. Deklarationen om de mänskliga rättigheterna når Matilda och hennes bröder, men långt ifrån alla anser att mänskliga rättigheter också skulle kunna gälla för svarta. För slavar.

Det är en minst sagt dramatisk och spännande miljö Janne Lundström har förlagt sin ungdomsroman i. Den svenska kolonialismen har länge fört en alltför undanskymd tillvaro i såväl historieskrivningen som i litteraturen. S:t Barthélemy var trots allt svenskt i nästan hundra år (1784-1878). Verksamheten där var till stor del beroende av slaveri. För ett land med en stolt tradition av att stå upp just för mänskliga rättigheter talar vi gärna tyst om de här kapitlen i vår historia.

Så varför blir jag inte översvallande glad av den ambitiösa tegelsten som är De ofria? Jag blir glad, det blir jag (även om jag gärna hade velat veta mer om vilka historiska källor eller berättelser den bygger på – det finns en omfattande lista på historiska respektive fiktiva personer i slutet, och några tack för språkhjälp, men inget annat). Kanske är det det lite omständliga återberättandet och försöket att fånga en något sånär tidstypisk ton som skapar en viss distans? Jag blir klart intresserad av den historiska tiden och miljön, men egentligen inte så engagerad av själva berättelsen.

Det kan bli lite för mycket ack och ve, lite för mycket melodram och action. Det är lika fast olika tvillingar och förväxlingar och myterier och upplopp och lynchningar och … ja, det är helt enkelt en fullmatad äventyrsberättelse med extra allt. Ibland kommer den historiska skildringen bara lite väl nära det kitschiga och jag hade gärna offrat en liten smula drama för en liten smula större djup.

Ella Andrén

Publicerad: 2017-06-21 00:00 / Uppdaterad: 2017-06-21 06:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6987

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?