En flod kan brusa frenetiskt, rusa förbi. Den kan också glida, bedrägligt spegelblank – nästan så man inte tror den rör sig alls. Men en flod är aldrig densamma. Den är alltid på väg.

En flod finns utanför huvudpersonens fönster i Marc Martins bilderbok med samma namn. Från det stora skrivbordet där hon sitter och ritar har hon den i blickfånget, och den fångar. Fångar fantasin och virvlar iväg med den långt, långt bort.

I fantasins silverbåt passerar huvudpersonen – och vi med henne – städer och åkrar, hus och fabriker, berg och dalar, djungel och vattenfall. Till slut slutar floden att vara en flod och blir istället till ett hav.

Det är egentligen vad som händer – eller inte händer – kanske medan den på flera sätt anonyma huvudpersonen sitter vid sitt skrivbord och ritar alltsammans. Men det är lika mycket i själva bilderna det händer, i landskapen vi far igenom.

Martin kombinerar överblick, känsla och detaljer i mättade, fantasieggande färger. I staden kryllar bilarna som myror. Djungelns grönska myllrar av djur att upptäcka – här en färgglad papegojflock, där en sävlig sengångare – och från floddeltats stränder bligar krokodilerna förnöjt.

En flod är en lågmäld men suggestiv berättelse om vad som finns utanför och bortanför. Om vart det kan leda och kanske varifrån det kommer? Allra roligast är ändå att upptäcka alla detaljerna i rummet där huvudpersonen sitter och ritar. Är det fantasin som hämtat näring där eller tvärtom den som spiller över på vardagen omkring oss?