Från nomadtält i Mongoliet till Moskvas tunnelbana, från trafikstockning i Kairo till Islands 130 vulkaner, från Rios favela till forskningsstationer på Antarktis – världen är spännande, myllrande och mycket.

”Mycket” eller ”massor”, Lots, är också originaltiteln på australiske Marc Martins myllrande bilderbok om dessa och fler platser i världen. Allt har den fått heta på svenska, men det känns inte riktigt rättvisande. Lots uppfattar jag fångar innehållet bättre – boken innehåller verkligen massor av mycket, men gör egentligen inte anspråk på att fånga ”allt”. Snarare fungerar den som en aptitretare inför själva jorden – titta så mycket det finns att upptäcka! Detta är bara början!

Boken innehåller ingen skönlitterär berättelse, utan är snarare en fackbilderbok där varje uppslag fångar intryck och fakta om en viss plats. Uppslaget om New Delhi visar till exempel såväl biografer, trassliga elledningar, olika typer av rikshor, motorcyklar, matstånd, bussar, kryddor, gudar och gudinnor, mustascher, armband, hennamålade händer, heliga kor, förvirrande huvudskakningar, sedvänjor kring te och bröllop. Hur allt detta får plats på ynka två sidor? Ja, det måste nästan ses.

Martin har verkligen en förkärlek för ”många”. En enorm flock undulater drar diagonalt över uppslaget om australiska Alice Springs, fiskstimmen virvlar över det om Galapagosöarna, i Tokyo finns rad på rad med varuautomater för allt möjligt, och på New York-sidorna tävlar ett torn av bagels med ett annat av Take away-kaffe.

Jag är långt ifrån någon expert på vad man ritar och målar med, men Marc Martin ger intryck av at ha gått loss med hela färglådan – pennor, kritor, mättade vattenfärger, tusch – som en explosion av barnslig entusiasm över världens hela mångfald. Inte minst är det något särskilt med hans blå nyanser – delvis välbekant från den tidigare En flod – som är helt förtrollande, från den blåsvarta natt som omsluter världen på det sista uppslaget till en regnvåt New York-gata till Antarktis kalla isberg till valhajen i djupet.

Samtidigt kan det knappast vara lätt att lyfta fram det specifika för olika platser på jorden utan att bli klyschig och exotifierande. För en liten läsare blir kanske Paris ostar, vinsorter (?) och hundbajs lika spännande som djurlivet i Mongoliet, men för någon som levt ett lite längre liv med dessa klichéer känns kanske just Parisskildringen något mindre intressant. En vuxen ”översättare” krävs nog hur som helst när 3-6-åringen ska lära sig om vattenpipor, hinduiska gudar och sovjetiska monument, men herregud, den som läser får väl anpassa lite och förklara. Somligt får man kanske slå upp tillsammans.

Det ligger ändå alldeles utmärkt i linje med bokens upptäckarlust – världen är spännande och nästan oändlig!