När Bodil Malmsten gick bort i februari i år hade hon påbörjat arbetet med den här samlingsvolymen. Några ändringar i de ursprungliga dikterna har gjorts, men hon hann själv inte avsluta genomgången. När Samlade dikter nu getts ut känns boken som en hyllning till ett av våra stora svenska författarskap, ett minnesverk vackert formgivet av dottern Stefania Malmsten. Även om Malmsten på senare år kanske var mer känd för sina romaner och loggböcker från Finistère var det ju faktiskt med sina dikter hon först slog igenom. Och vilken poesi hon skrev!

Poesidebuten Dvärgen Gustaf (1977) har något uppkäftigt över sig. Gustaf är en förkrympt man i cirkusmiljö, en representant för allt möjligt förtryck. Texten både dras till honom och används för att utmana auktoritära makter. Genombrottet kom med Damen, det brinner! (1984) och fortsatte med flera diktsamlingar fram till början av 90-talet.

Dikterna är ofta personliga och bär drag av Malmstens egna liv. Samtidigt kan de konsten att väja av och hålla läsaren på avstånd. Nefertiti i Berlin (1990) beskriver en mor- och dotterrelation och frågar sig vad som händer med modern när barnet är vuxet. Identifikationen med Nefertiti och hennes byst på Egyptiska museet blir på samma gång en skildring av Berlin vid tiden för murens fall.

Malmsten skrev också ofta på rim under en tid då det ansågs förlegat. Men, vilka rim sen! Istället för att kännas ålderdomligt och högtravande ger de dikterna ett rasande rytmiskt tempo och ger fullt spelrum för hennes humor och tvära kast mellan det dråpliga och det eftertänksamma. Som här ur Paddan & branden (1987):

Nästa dags lokalnyheter – förstasändning
Är att 1 st. söndersliten änkling
Hittas vid en husvagn från Karlsruhe mitt i myltan
Tysktillverkade tyska skyltar
Demolerad
Tyskfamiljen massakrerad
Tyska barnen blodplättspaltar
Grannens son var först på platsen
Tidig gryning före fem
Han gick aldrig mera hem
Han gick bort på skogen
Där ett lodjur tog’en

Hennes sätt att blanda vardagligheter med både humor, samhällskritik och släng av existentialism blir också tydligt. I Nåd och onåd från 1989 skriver hon:

Vem har inte varit i ett köpcenter –
en Galleria City Ringen Söder Fältöversten
Östermalm och Nordstan Göteborg Krämaren
Örebro och Kärnan Östersund – centrum
medelsverige vid den tiden det beger sig
just nu – vem har inte?

Alla
har vi varit där och handlat eller inte
drivit kring som flingor i dess
apotek systemet och Åhlens försäkringskassa
posten vårdcentralen Metro Ica
VIVO = jag lever

Samlade dikter avslutas med fyra fristående texter, ”Ett bloss för moster Lillie”, vaggvisan till Gerard Bonnier, ”Undergångarens sånger” och ”Den stora vågen”. Den sista skrevs efter tsunamikatastrofen 2004 och visar väldigt fint Malmstens förmåga att vara lågmäld och omhändertagande. Hur skriver man om en sådan ofattbar katastrof? Malmsten gestaltar maktlösheten i att inte vara drabbad, och insikten att det enda som går att göra är att finnas där.

Jag ber inte om ursäkt för att mina ord är så små
Jag vill bara säga det en gång till:

Vi är den del av dig som blev skonad
Vi är här

2015 släpptes Det här är hjärtat, som var hennes återkomst till poesin men också skulle bli det sista utgivna verket. Återvändandet till det lyriska språket verkade nödvändigt, kanske för att det var det enda som kunde användas för att sätta ord på det mest obegripliga – kärleken och döden. Angelägenheten märks också av i läsandet. Dikten smärtar och tröstar. Texten är en studie av hjärtat både som romantisk symbol och som en muskel av kött och blod. Hjärtat kan bli förälskat eller sorgset. Det kan slå snabbare eller stanna. I sin sista samling lyckades Malmsten med konststycket att skriva något nyskapande om kärlek och sorg.

Att Det här är hjärtat kritikerrosades och ledde till att Malmsten återupptäcktes som poet är säkert också en av anledningarna till att den här boken nu ges ut. Jag är glad att det görs i en fullständig version och att samlingarna ges ut i sin helhet. När de nu kan läsas i en volym och i kronologisk ordning blir det tydligt hur Bodil Malmstens poesi hela tiden utvecklades, ville framåt, och att hon vid sin bortgång stod på topp.