Recension

: Som en sten i ett jordskred
Som en sten i ett jordskred Maria Barbal
2016
Nilsson förlag
7/10

Verklighetens folk

Utgiven 2016
ISBN 9789188155085
Sidor 124
Orginaltitel Pedra de tartera
Översättare Maria Cederroth

Om författaren

Maria Barbal föddes 1949 i Tremp, i hjärtat av de katalanska Pyrenéerna. Många ser henne som en av vår tids mest inflytelserika katalanska författare. Hennes litterära produktion består av romaner, noveller och dramatik, och handlingen i hennes verk utspelar sig ofta i trakterna kring Pallarès, byn där hon växte upp. Hennes böcker har översatts till en mängd språk och hon har erhållit flera litterära utmärkelser för sin litterära gärning, bland annat Sankt Georgs-korset, Kataloniens förnämsta utmärkelse.

Sök efter boken

Det är en enkel historia, berättad i enkla drag. Conxa föds i Spanien runt sekelskiftet, i en liten by på den katalanska landsbygden. Hon adopteras bort till sin barnlösa moster eftersom hennes mor inte har råd med så många barn. Hon får gå i skola lite grann, hon får lära sig att arbeta, hon blir kär, hon får barn, Francos fascister tar över och förstör hennes liv, hon åldras ensam i en lägenhet i Barcelona. Ett vanligt, liv, alltså, så händelselöst att det kan sammanfattas på drygt 100 sidor utan att missa mycket.

(OK, den där biten i mitten med fascisterna står kanske ut som inte helt ”händelselöst” för en bekväm svensk läsare. Men så gick det ju till i Europa på det fjärran 1900-talet.)

Men ändå, ett liv på 100 sidor, då hinner en väl inte med någonting? Jodå. Barbel gör något riktigt snyggt här: Det är inte det att ingenting händer Conxa, det är bara det att när hon själv ska berätta sitt liv, som gammal knappt läskunnig kvinna vars katalanska modersmål stängt henne ute från de stora sammanhangen, är det bara vissa delar som står ut. Så hon skippar långa bitar där ”inget” händer, det vill säga där så mycket av det som händer är rutin att det knappt är värt att berätta om. Hela år försvinner i en bisats; arbetet, bylivet, avståndet till storstaden Barcelona och den där världen bortanför den som lika gärna inte kunde existera, förrän den plötsligt tränger sig på. Det hon vill berätta om är de där enstaka ögonblicken som naglar sig fast; sorgen, kärleken, glädjen, smärtan. Den spenvarma mjölken hennes ordkarga moster ger henne när hon har hemlängtan. Extasen i den första dansen med mannen som förälskat sig i henne. Tomheten i hennes mors begravning. Och hur allt tar stopp när allt tas ifrån henne, och hon ändå måste fortsätta tills hon slutar som en av många gamla kvinnor som lever på sina barns nåd i en anonym storstad. Något val finns ju inte.

Jo, Som en sten i ett jordskred känns först väldigt enkel, men den vinner över mig. Den tar på sin höjd ett par timmar att läsa, och känns som om den kunde berättats på lika länge, men den stannar kvar hos mig. Visst är det här ”bara” en roman, det här hände inte i verkligheten – eller ja, det gjorde det ju, men… ja, ni vet vad jag menar. Kanske är det just därför den kan göra just det som så sällan görs i den händelserika verkligheten, där alla tar på sig att tala för andra: Ge röst åt någon som aldrig blev tillfrågad.

Björn Waller

Publicerad: 2016-03-17 00:00 / Uppdaterad: 2016-03-14 17:04

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6492

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?