(…) Ibland hände det att nån gris sprang omkring i gropen. Den bara glodde på mig och jag högg den, jag kunde ta kniven och bara – knirk – skära ut ögat på den när den satt där. Och den bara skrek. En gång tog jag kniven – den är bra vass – och skar av det yttersta på trynet, som en korvskiva. Grisen blev ju galen först. Sen satte den sig ner och bara såg typ dum ut. Så jag tog en näve saltlake och mulade in i trynet. Då blev den helt vansinnig och rusade runt och skrapade trynet mot allt den kom åt. Jag hade en massa saltlake kvar i handen – hade gummihandske på mig – och den körde jag upp i arslet på grisen. Han visste ju inte om han skulle skita eller bli blind, kraken… (…)

Detta vittnesmål kommer från en f.d. slakteriarbetare som låtit sig intervjuas av Gail Eisnitz i boken Slaughterhouse. Och det är här vi befinner oss idag. De flesta av oss anar hur det går till i slakterifabrikerna, och Martin Ragnar använder sig av textavsnitt liknande detta som en spegel för läsaren att reflektera sig själv i. Frågan är ju hur det kunde bli så här. Att den varelse på jorden som är mest lik oss själva behandlas på detta grymma och barbariska vis.

Boken börjar inte med detta hemska, utan den börjar med det allra tidigaste vi vet om grisen. De första kapitlen ägnas åt härstamning och egenskaper och grisen som nyttodjur, och kapitlet om grisen i Sverige sträcker sig över nästan halva boken. Detta formar en ytterst grundlig redogörelse för allt vi skulle kunna tänkas vilja veta om grisen. Och ännu lite till. Ja den är så grundlig så att somligt nog bara kan engagera den sanna grisentusiasten.

Något som är helt uppenbart är dock hur viktig grisen har varit för oss här uppe i norden. Det kan man inte minst se på ordet ”fläsk”. I andra närbesläktade språk betyder ordet kött i allmänhet, men här har detta ord vikts enkom åt köttet från grisen. Gris är kött, kött är gris.

Vi läser om grisens framträdande plats i nordisk mytologi och som offergåva och statussymbol, och vi kan drömma oss tillbaks till en tid när tamgrisar gick fritt och bökade i ollonskogarna. Jag får lära mig att grisar som livnärt sig på bokollon får det allra bästa köttet. Ollonfläsk.

Men som vi alla vet så är det slut på idyllen och grisens möjligheter att leva sitt liv enligt sin natur. Ragnar berättar om grisproduktionens framväxt och snabba utveckling i takt med den ökade urbaniseringen. Även om det inte kommer som någon överraskning så är det läsning som berör. Detta tillsammans med de många fina bilderna av grisar i olika sammanhang skapar en ganska surrealistisk känsla. Ragnar lyckas verkligen med att skildra det fullkomligt orimliga i dagens grishållning. Dessa intelligenta, nyfikna, sällskapliga och känsliga djur. Varför torterar och mördar vi dem? Vem gav oss den rätten?

Såklart finns det ett kapitel om just detta grishat. Hur människan avhumaniserar grisen och framställer den som något smutsigt och orent, just för att rättfärdiga sin behandling av dem. Det är en global sammansvärjning mot grisen som har pågått under lång tid och internaliserats i hur vi omedvetet tänker om grisen.

Ragnar vill med detta inte säga att alla måste bli vegetarianer. Han uppmanar oss bara att titta grisen i slaktfabriken i ögonen och pröva att säga; jag tycker att det liv du har levat, och det sättet du kommer att dö på, är ok. Jag ställer upp på det och kommer fortsätta köpa billigt fläsk med okänt ursprung. För den som inte kan göra det, utan tvärtom skäms och blir äcklad, presenterar han några rimliga alternativ. Köp inte fläsk slentrianmässigt utan ha hellre ost på din smörgås, köp svenskt, köp från gårdar du känner till, köp vildsvin, köp det svenska Linderödssvinet, som har haft ett garanterat bra liv, minska fläskkonsumtionen och köp dyrare fläsk fast mer sällan, och tillaga det med den kärlek och respekt det förtjänar.

Det känns lite orättvist mot den här fina boken att fokusera så mycket på just avsnitten om dagens storskaliga uppfödning och slakteriförfarande, men det är ju trots allt det som väcker mest känslor hos mig som läsare. Jag tycker att det här är en viktig bok som ger oss perspektiv på grisen som art och individ. Och ju fler människor som ägnar sig åt konsumentmakt, desto snabbare kan vi, i alla fall här i Sverige, få ett mer värdigt förhållande till grisen.