I förra boken om grisen Benny fick han en lillebror och var förfärligt avundsjuk på brorsans napp. Alltså lånade han nappen och gick ut på promenad (och då blir man retad…). I den här boken har brorsan blivit lite större, och han får ha nappen ifred.

Benny är trött på att vara inne och ska gå ut. Lillebror gör alltid precis som Benny så han ska också gå ut. De ska gå ut och nöffa lite, mamma säger att bara inte lillebror ramlar i dypölen så går det bra (vad tror ni händer?). Lillebror gör som sagt precis som Benny, fast när han får sitta i knät på fina snälla Klara så gör Benny likadant som lillebror istället, för han vill ju också sitta i knät.

Benny är fortfarande en helt förtjusande liten gris, tack vare samarbetet Lindgren/Landström. I bilderna händer det lite mer än i texten, och de figurer som funnits med i de tidigare böckerna om Benny återkommer och känns igen – de elaka brorsorna med fotbollsdojor och den jättesnälla hunden, till exempel. Inte är det några stora dramatiska händelser som sker, men tillräckligt dramatiska för en liten gris. Och för en liten treåring kan tänka.