Utgiven | 2001 |
---|---|
ISBN | 9172212020 |
Sidor | 31 |
Illustratör | Eva Eriksson |
Små korta kärnfulla meningar som rimmar. Lätt som en plätt och lite festligt.
Pompe, kungens trogne hund, nä, det kanske inte är den Pompe, men visst är det i de banorna man tänker som historiker. Här är dock Pompe en liten sprallig valp som nyfiket ger sig ut i världen. På promenad i skogen, möter en tjur och kissar fyra gånger på en gran. I boken får vi inte bara historien om när Pompe går i skogen utan vi serveras också en anekdot om när han badar. Han har hela pälsen på och han simmar runt bland fiskar och han krockar med en svan. Kul med två söta historier i en liten varmt gul förpackning.
Boken är liten, kvadratisk och ganska så tunn, lätt för små barnhänder att bläddra i och kanske även för att läsa sina första meningar i. Eva Erikssons bilder är som alltid enkla och målande, trots att hon här bara använt svart tusch. Eriksson som även illustrerat andra favoriter som böckerna om Max och om Mamman och den vilda bebin, även de tillsammans med Lindgren. Själv minns jag bäst böckerna om Bella och Gustav, Om en liten vecka och "Tandresan. De var böcker som jag själv, som liten, läste om och om igen. Men framförallt studerade jag bilderna som jag blev väldigt förtjust i.
Texten, ja. Barbro Lindgren har gjort det igen, som så många gånger förr. Hon har hittat rätt, rätt språk till den olika åldersgrupp hon vänder sig till. Här till de mindre barnen. Hon låter Pompe nosa upp en svan, för att sedan rimma på att han kissar på en gran. Det är lite festligt med svanen och tjuren, de många korna och med råttan. Många djur. Kan det finnas en mening bakom med att man ska lära sig de olika djuren måntro?
Ja, jag vet inte, ibland vet jag inte vad jag ska tro. Med tanke på att Barbro Lindgren även skrivit den genialiskt flumtokiga boken om Loranga, Mazarin och Dartanjang där ingenting är pedagogiskt riktigt utan bara i ett fantastiskt virrvarr. Kanske har hon även i den gömt en pedagogisk tanke. Men jag tror inte det. Jag tror att hon skriver det hon känner för och det hon vill och sen blir det som det blir och det blir bra. Mycket bra. Pedagogiskt eller inte.
Publicerad: 2002-02-15 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 23:53
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).