Lör 9.40
Vi har hört att man får gratis frukost på internationella torget och det stämmer! Visserligen är det inte särskilt mättande varma koppen fruktsoppa i pappmuggar (hur är det egentligen med miljövänligheten, vid sådana här tillställningar måste det gå åt berg av engångstallrikar och bestick) men det är ändå trevligt. Det finns stora lådor med frukt också, och så här tidigt på morgonen finns det fina lediga platser i snurrfåtöljer, med utsikt över golvet men på behövligt avstånd från det. Om torsdagen var den stressiga dagen och fredagen den speedade så kommer det här att bli den avspända. Jag har tagit seminarieledigt på förmiddagen och ska istället försöka vara social.

Lör 10.10
Jag bättrar på frukosten med en våffla tillsammans med min kusin. Hon är en av mässans bonusar: människor man inte visste skulle vara där men som man bara hittar av en slump. Vi pratar om Johar och Adam Alsing – min kusin har hittills mest sett kändisar i sin egen hotellbar, men de finns på mässan också. Sedan försöker jag tipsa om något bra ställe att handla på, men eftersom jag är en usel konsument går det sådär. Med mig hem från mässan har jag bara saker som jag fått eller hittat. Däremot vet jag var krafsstånden finns – de som säljer julbonader och vykort – något som min kusin av obegriplig anledning är intresserad av. Kanske är det för att hon är från Småland – marknadernas förlovade land.

Lör 11.03
Tillbaka i Vertigos monter, där antalet böcker har minskat väsentligt. Vi pratar om vilda fester som jag inte varit med på, men där Vertigofolk givetvis innehaft huvudroller. Bonniers monter bredvid visar upp en hög, vit vägg av kartong, högst upp där bakom döljer sig deras monterscen. Plötsligt dyker ett huvud upp ovanför kanten, det är Björn Ranelid. Jag blir glad, har hört bred skånska flera gånger på mässan och trott att det var han, men alltid haft fel. Jag tycker lite om honom. Att någon kan tro så mycket på ordet känns skönt.

Lör 12.00
Dagens första seminarium. Hanne Ørstavik och Sara Stridsberg ska prata om författaren i boken. Mycket intressant blir sagt, till exempel: Sara: Att se litteratur som en spegel för verkligheten är ett slöseri med litteraturens möjligheter, Hanne: Jaget och världen är oöverskådliga, men det man skriver kan man se och överblicka. Litteraturen kan alltså vara ett sätt att utforska. Precis som förra året pratar Sara också om sin äcklan inför den traditionella romanen och dess grepp, som skapar falsk säkerhet och trygghet. Att istället visa på diskrepansen mellan författaren och det skrivna, och på de korrumperande strukturerna i traditionellt berättande är mer ärligt. Mot slutet trasslar moderatorn in sig i försvarande av en fråga hon ställt gällande Stridsbergs karaktär Valerie Solanas val att sluta på universitet och bli prostituerad. När moderatorn undrar varför Solanas inte stannade kvar och satsade på en akademisk karriär svarar Stridsberg med en motfråga: varför stannar någon kvar i det etablerade?

Lör 13.14
Rätt så torra, men mycket billiga, foccacias som lunch på ett cafe nära mässingången. Med dagensbok-sällskap som är mycket bättre än jag på det här med att köpa. Men som å andra sidan bara köper poesi. Så det är ju inte heller vidare kapitalistiskt.

Lör 14.02
"Kvinnan i Norden" låter som ett oroväckande namn på ett seminarium. Det tycker deltagarna också. Danska Astrid Saalbach har skrivit en bok där en kvinna sätter dit en oskyldig man för sexuella trakasserier, och hon inleder en diskussion där hon anser att kvinnan inte längre är det svaga könet eftersom lagstiftningen gett henne möjligheter som just denna, att få någon dömd för att ha tagit någon annan på rumpan. En något förvånad moderator, Ulrika Knutsson, frågar om övriga deltagare håller med om att lagstiftningen idag har gjort mannen till det svaga könet, vilket alla gör. Det hela är rätt konstigt men också uppfriskande som icke-politiskt korrekta åsikter på något sätt alltid är. Även i övrigt är seminariet mystiskt. Ulrika Knutsson pratar i slow motion och envisas med att översätta vad de andra sagt till svenska, dock inte systematiskt. Astrid Saalbachs danska är annars klar och lättförståelig, medan Audur Jonsdottirs skandinaviska är mycket isländsk. Det blir inte lättare av att hon börjar skratta varje gång hon tittar på Saalbach, vilket leder till att de båda slår sig på knäna åt poängen i hennes repliker medan ingen annan fattar någonting. Sympatiskt mänskligt men inte direkt åskådarvänligt.

Lör 14.33
Mässans roligaste jämförelse, mellan Norges två stora Nobelpristagare: Kristin Lavransdotter skänkte sina prispengar till det finska folket i krigstid. Knut Hamsun gav sina till Goebbels.

Lör 14.48
Utanför seminariesalarna står förlagsfolket och viftar med “sina” seminariedeltagande författares böcker och hoppas på business. Ibland går det bra, ibland sämre. När folk verkligen köar är det till en deckarförfattares signeringsbord. Inget ont om deckare, men är det verkligen brukslitteratur man vill ha signerad? Om man nu någonsin vill det.

Lör 16.04
Daniel Sjölin är sen till seminariet där han ska diskutera romanens möjligheter med Jerker Virdborg, så när han slutligen kommer inleder förläggaren Stephen Farran-Lee med lite spydigheter. Sedan pratar de två författarna i en kvart och hinner bland annat likna romanen vid en skolelev (toppstudent inom på SO-ämnen, dålig på musik) och prata om romanen som ett cirklande kring svarta hål. Det vill säga, det måste alltid finnas något outsagt i en bra berättelse, något osett eller onämnt som romanen cirklar kring.

Lör 17.30
Dagensbok-möte och tårta i Majorna, det är någon som fyller myndig (enligt Tolkien).

Lör 21.15
Får äntligen mat, efter att ha väntat på bord i en timme och känt livskraferna sina. Ute är mörkt och kallt och grådask. Men maten är god.

Lör 23.35
Sitter på ett ställe på Andra Långgatan. Bredvid oss två jättefulla typer som då och då bryter in i vår konversation med ett “Öh, händer det något eller?”, eller ett “Han är knarkare!”. Den mest välvillige av oss lyckas starta ett samtal med dem om homosexuella upplevelser. Det är nog årets bedrift.

Sön 0.30
En tjej häller öl på en kille i baren och springer ut. Han sitter kvar.

Sön 2.03
Vi blir utkörda. På trottoaren utanför blir vi bjudna på efterfest i en villa i Kungsten. Av killen som fick öl över sig. Tror vi.

Sön 2.40
Vi går istället till Röda Rummet, närmast ett svartställe i sjaskighetsgrad. Man får inga Strindbergassociationer när man är där direkt. En av oss – den välvillige, stjärnögde – vinner 35 kronor i en spelautomat, med hjälp av något som ser ut som lycklig intuition. Han köper en öl för pengarna, men hinner tyvärr inte dricka upp den eftersom hårda vakter slänger ut oss vid tre, och inte ens han kan få dem på andra tankar. Dessförinnan har en bindgalen tjej blivit utslängd tillsammans med den kille hon ville “döda”. Senare visar det sig vara samma par som hällt och fått öl över sig. Världen är liten, som man brukar säga.

Sön 3.10
Några ska vidare till “Båten”, oidentifierbar farkost i Göteborg. Men när det visar sig vara Rio Rio, kosta 70 kronor i inträde och stänga fyra, så går jag hem. Jag ska ju trots allt upp vid halv sju och ta tåget tillbaka till Stockholm. Någon måtta får det vara, fast det är bokmässa.