Svenska förlag formligen spottar ur sig kokböcker nuförtiden (en ny kokbok i sekunden enligt statistiken). De flesta av dessa alster är (i mina ögon) ganska onödiga och en förvånansvärt stor andel av dem är livsstilskokböcker som mest handlar om vad man ska undvika att äta om man vill leva för evigt.

Kokkonst för livsnjutare är också en livsstilskokbok, men den garanterar inte evigt liv och hälsa (även om den har något slags GI-perspektiv och ibland tipsar om alternativ till socker i recepten). Däremot bjuder paret Blom på en hel del av sin livs- och matglädje.

Boken inleds med Edwards Njutningscirkel, en alternativ kostcirkel på 7 grupper. Grupp 1 är ost och smör, grupp 4 är vin öl och destillat, grupp 7 är punsch (och dit räknas även cigarrer). Jag hade gärna sett den illustrerad som en klassisk kostcirkel istället för bara en lista, tror den hade passat mkt fint nånstans på köksväggen (kanske kan det bli en bonusaffisch i nästa utgåva?)

Tonen är genomgående precis så avslappnad och gemytlig som jag misstänkte att den skulle vara. Inom pärmarna ryms en hel del recept med namn som till exempel: ”Lindrigt exotisk fiskgryta” även själva ingredienslistorna rymmer en del humor och små lustiga kommentarer. I receptet för Steak & Kidney Pie står det bland annat:

4 msk worcestersås (mer om ni älskar worcestersås).

Bland recepten finns också små snuttar med matlagningshistoria, personliga minnen och betraktelser. En del litterära referenser finns också med, både Charles Dickens och Evelyn Waugh dyker till exempel upp i picknickkapitlet (dock inte med namn utan i anslutning till beskrivningen av ett par klassiska litterära picknickar).

Punkt 1 på tipslistan för en lyckad picknick är för övrigt att åtminstone skaffa en lämplig hatt.

Så en hel bok bara med hedonism och putslustigheter? Nej, jag tycker att Kokkonst för livsnjutare bjuder på mer än så, men vill man ha sina kokböcker fyllda med allvar och pekpinnar får man leta någon annanstans. Det här handlar om att ta tillvara de möjligheter till njutning och umgänge som dyker upp och hur man skapar en oas av lyx i vardagen. Det är ingen glufsa framför teven mat som presenteras utan ofta relativt komplicerad matlagning, eller åtminstone sådan som måste få ta sin tid. Det är tydligt att recepten är genomtänkta och testade, sen är dom också tacksamt pedagogiska för den som har lite lagom med matlagningsvana. Under humorn och det lättsamma tilltalet så ryms det också en djup kärlek till mat, traditioner och att äta upp saker i grupp.

Nåväl, jag är inte bara överförtjust. Ibland känns de personliga bitarna lite förhävande, de många TV-program som Edward har varit med i presenteras lite för andäktigt för mig (även om det är stort att ha gjort TV med Jan-Öjvind Swahn).

Bildmaterialet blir ibland lite fånigt. Matbilderna är utmärkta, men fotona på middags- och picknicksällskapen känns ofta som stillbilder från nån Monty Python-sketch, lite för mycket halmhattar, 3-delade linnekostymer och välmående leenden för att det ska gå att ta på allvar. Missförstå mig rätt nu, bilderna är fina men själva livsnjutandet kan se lite ansträngt ut.

Jag hade hur som helst en mycket trevlig stund med paret Blom, jag  skulle kunna dra på mig en halmhatt för att få vara med på picknick och äta deras geleade fasan med smak av körsbär.

Jag har ännu inte lagat nån av rätterna själv, men ska försöka hinna med ett av långkoken innan våren dragit igång på allvar (långkok hör nämligen till hösten och vintern). Den Burgundiska köttgrytan tror jag det blir, den verkar fin.

Jag rekommenderar absolut en genomläsning, har du trångt i kokbokshyllan föreslår jag att du rensar ut viktväktarböckerna och gör plats för lite riktig kokkonst.