”Jag hade många möten inbokade men valde att stanna hemma och färga ögonbrynen” noterade Andy Warhol i sin dagbok den 11 mars 1978. Den 14 april 1865 väcktes den amerikanske tidningsmannen Gideon Welles av beskedet att president Lincoln blivit skjuten. Han skyndade till dödsbädden: Det väldiga offret låg diagonalt i sängen, eftersom den var för […][...]

Min farmors farmors far, Magnus Hesslén, var en så kallad linneansk småländsk lantpräst. I Carl von Linnés anda samlade han och studerade växter, och utbytte växter och fröer i brevväxlingar med likasinnade under början av 1800-talet, bland annat med svampforskaren Elias Fries, även han smålänning. Därför blev jag särskilt intresserad när jag upptäckte att Kerstin […][...]

Okej, jag får börja med att erkänna att jag nog aldrig önskat mig den här romanen enbart baserat på innehållsbeskrivningen. Men så är den ju skriven av en japan, och min ändå ganska väl bekräftade fördom om japanska författare är att de ofta skriver riktigt intressanta romaner. Det är ju också en mycket liten del […][...]

Eva Zackrisson har lämnat Kalmar för Stockholm och arkitektstudier. Hon har svårt att finna sig till rätta bland svarta polotröjor och de allt för konstifierade angreppssätten på modellbyggandet i skolan. Vi möter henne, i inledningen av romanen, på skolans toalettgolv där hon har fått ett sammanbrott efter en modellbedömning. Hon väljer att hoppa av skolan. […][...]

Jag visste ingenting om Jeffrey Bennett innan jag läste Relativitet, men nu vet jag att han besitter den alldeles enastående talangen att kunna beskriva Einsteins relativitetsteorier så att ett barn kan förstå dem. Jag har ingen som helst akademisk kunskap om fysik, utan är som så många andra bara helt fascinerad av allt som har […][...]

Det är omslagsbilden som fångar mig. Den stelt porträtterade unga kvinnan, beskuren i ögonhöjd, vars kjol fylls av en bild av ett torg, en bjärt grön papegoja och den snirkliga texten som säger svunna tider, fantasi, mystik och eskapism. Kanhända skulle jag ha nöjt mig med det och inte tagit till mig marknadsförarens ord om […][...]

Sara Granérs färgsprakande björnkaniner är vid det här laget lika karaktäristiska, eller rentav ikoniska, som Nina Hemmingssons återkommande svartklädda sanningssägare eller Gunnar Lundkvists ångestdrivna huvudpersoner. De antar alla möjliga roller i serierutorna: makthavare, barn, arbetare, samhällskommentatorer, tysta, betraktande, skrikande, hela spektrumet. I den briljant Ann Heberleinskt refererande betitlade boken vrider och vänder ofta en berättarröst […][...]

Varför ser vårt julfirande ut som det gör? Varför just tomtar, bockar, granar och stjärnor, skinka, risgrynsgröt, pepparkakor och saffransbröd? Jag gissar att änglarna och djävulen på omslaget till Helen Egardts Julens symboler ska stå för det kristna och det hedniska, ett mischmasch som ju julen är – en forntida midvinterhögtid som tagits över av […][...]

Det står dystert till med den kommunala ekonomin. Uppsägningarna rycker i dörrhandtaget och inte ens de chefer som hittills varit bra på att slingra sig ur konflikter kan finna en utväg. Samtidigt lackar det mot jul och i kommunhuset vill man gärna göra något för att glädja medborgarna. Fast det får förstås inte kosta något. […][...]

Som kanske framgår av rubriken (och boktiteln) är julen ingen traditionell japansk högtid. Men: kultur är ju inte statisk, och japaner sällan främmande för att importera lite vad som helst med gulliga figurer. Följaktligen går det att hitta diverse godis, kakor, plast- och mjukisfigurer med tomtar, snögubbar, renar och andra gulliga djur – det mesta […][...]