Recension

: X'ed Out
X'ed Out Charles Burns
2010
Pantheon
9/10

Obegriplig och fängslande

Utgiven 2010
ISBN 9780307379139
Sidor 56
Språk engelska

Om författaren

Självporträtt av Charles Burns

Charles Burns (född 1955) är illustratör och serietecknare. Han har sedan 80-talet publicerat serier, bland annat i Art Speigelmans tidning RAW, men det var först i och med färdigställandet av Black Hole (1995-2005) som han fick sitt verkliga genombrott.

Sök efter boken

Charles Burns är mest känd som författaren bakom Black Hole, berättelsen om en sjukdom som sprider sig bland tonåringar i Seattle under 1970-talet. I seriekretsar är Burns både etablerad och uppskattad och personligen är jag en stor beundrare, men för den stora allmänheten är han förbisedd. I Sverige är skivomslaget till Orups skiva Teddy, som Burns ritat, en mer känd bild än de karaktärer han skapat, som El Borbah och Big Baby.

I en artikel på internetsidan Vice från 2010 försöker man förklara Burns tecknande: ”In his work, he’s created a world that feels like an eerie parallel to those of David Lynch and some of Lovecraft.” Beskrivningen känns inte långsökt men det går att hitta tydligare paralleller för att beskriva hans verk. Den värld Burns målar upp känns framförallt som en modern uppdatering av den Hergé skapade med sin Tintin, en betydligt mörkare och abstrakt sådan.

Burns inspiration från Hergé har alltid varit närvarande. I El Borbah är en scen direkt tagen från Faraos cigarrer där huvudpersonen lyckas delta i ett möte med ett sektliknande sällskap genom att vara utklädd. I X’ed Out tar sig inspirationen från Hergé ännu tydligare uttryck, det förekommer svampar som ser ut att vara tagna från Den mystiska stjärnan, Tintins quiff dyker upp med jämna mellanrum och huvudpersonen har en svart katt som heter Inky (Tintins vita hund Milou heter Snowy på engelska).

Att Burns låtit sina inspirationskällor ta stor plats är lyckat och X’ed Out kan vara det bästa han skrivit efter redan nämnda Black Hole. I teorin låter det kanske motsägelsefullt, Burns borde bli mindre originell genom Tintin-blinkningarna, men det är som när Håkan Hellström i början av 2000-talet lyckades hitta ett eget musikaliskt uttryck genom att översätta textrader av Morrissey rakt av. Att tydligt låta sina inspirationskällor ta stor plats behöver inte vara någonting negativt.

Huvudpersonen i X’ed Out heter Doug och mår inte bra. Han minns sin stora kärlek, en självdestruktiv person som av någon anledning försvunnit ur hans liv. I Dougs drömmar förvandlas han till en Tintin-liknande karaktär som befinner sig i en annan värld och när han är vaken minns han tillbaka till när han var yngre och uppträdde med att läsa egenskrivna dikter inspirerad av William S. Burroughs. Burns tecknar lika snyggt som alltid och att han lämnat det svartvita till förmån för färg fungerar lika bra som den svartvita stilen som tidigare varit hans kännetecken. På många sätt är X’ed Out obegriplig läsning, tolkningsmöjligheterna är många och det är just det som gör detta till en så stark läsupplevelse. Jag förstår inte allt vad jag läser, men det är genomgående fängslande.

Jonatan Rosenberg

Publicerad: 2015-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2015-05-08 09:43

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6120

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?