Några lejon ingår förstås inte i den svenska biologiska faunan men väl i den kulturhistoriska. Och även om de riktiga lejonen i Sverige varit få så har de funnits och gjort avtryck på den svenska historien. Dramatens scen Lejonkulan har till exempel fått sitt namn efter en koja på Stockholms slott som faktiskt under en […][...]

Julia faller genom en spricka i livet. Det går så lätt; ett litet felsteg, ett litet misstag, och plötsligt går allt sönder. Det börjar ju så bra. Hon har precis kommit fram till en semesterort vid kusten tillsammans med sin man och nyfödde son. De har kört bil hela dagen, hon är fortarande dödstrött och […][...]

En flodhäst har rymt från en djurpark i Hacienda Napolés, Pablo Escobars – ”mytomspunna territorium, som i en annan tid utgjort högkvarter för hans imperium och lämnats åt sitt öde efter gudfaderns död 1993”. Alla exotiska djur som Escobar samlat till sig har lämnats kvar åt sina öden. Nu flodhästen som lyckats rymma och blev […][...]

När jag skriver det här pratar någon i bakgrunden på teven som står på om huruvida D-vitamin kan vara en anledning till självmord. En expert svarar att det aldrig är så enkelt. Och överallt ser jag tips över allt om hur höstdepressionen ska motas i grind. Allt ifrån att gå upp en timme tidigare och […][...]

Där fanns en lång rad biljettluckor. Hon betraktade de möjliga slutstationerna. Söder, norr, öster, väster, mittemellan. Upplevelsen av att ge sig av och komma fram var en och densamma, lättnaden i att lämna något tillfälligt, ett övergående tillstånd. Vägen är ett tomrum, ett varken här eller där. Den unga kvinnan på bussterminalen är Julia Malaquias, […][...]

En flicka kommer genom skogen och knackar på den Gråas hus. Den Gråa har inte träffat någon annan människa på länge och vill helst vara ifred, men hon släpper in flickan så att hon får vila en liten stund. Sedan måste hon gå igen. Trots att den Gråa vet att flickan inte har någonstans att […][...]

Pappersväxten handlar om Edgar, en pojke som är för sig själv i världen. I skolan öppnar han munnen men det han säger hörs inte, och hans tankar har svårt att få fäste under det låga taket. Hemma antecknar han saker i sina böcker och studerar insekter som han samlar på. Edgar finns där på boksidorna, […][...]

En pojkes morfar har dött. Bakom ladan finns begravningsplatsen, men det är inte morfar som ligger där, utan de råttor som pojken begraver efter att de fångats i pappans råttfällor, så att deras själar ska komma till himlen. En dag dyker en flicka upp och avbryter begravningen, men hon förstör ingenting, hon är bara nyfiken […][...]

Det är sommaren efter gymnasiet och svårt att skilja den där efterlängtade friheten från något slags hotande kaos. Kompisgänget – Jeppe, Olof, Lea, Beate och Roozbeh – har tagit studenten och fortsätter att umgås lite sådär slentrianmässigt. Det börjar bli uppenbart att de vuxit ifrån varandra, kanske aldrig egentligen haft så mycket gemensamt. Och någonting […][...]

Det börjar med en brutal våldtäkt. Det händer på en sunkig skoltoalett och det händer Nora som går i sjuan. Den som våldtar henne är Edvin, en kille i nian. Noras pojkvän. Det är en stark, för att inte säga vedervärdig öppningsscen. Kanske får den någon läsare att direkt slå igen romanen, Christina Wahldéns Villig, […][...]