Det är fredagsnatt i Stockholm. Två kvinnor försvinner. Den ena är som bortblåst efter ett krogbesök och den andra går upp i rök tillsammans med sina älskade hundar. När polisen, Conny Sjöberg och hans kollegor, kopplas in drar de efter ett tag paralleller mellan fallen. De båda försvunna kvinnorna har levt i destruktiva förhållanden och utsatts för både fysisk och psykisk misshandel, så vid första anblicken kan det upplevas som om de gett sig av frivilligt. Men när ett lik dyker upp blir allt blodigt allvar, och när ytterligare en död kropp hittas, denna gång brutalt styckad, inser vi att ondskan är lös.

Hennes iskalla ögon är en historia om destruktiva förhållanden. Om förtryck och kontroll inom hemmets väggar. Jag blir ledsen när jag läser om dessa fruktansvärda relationer eftersom det är en stark påminnelse om att de hela tiden pågår omkring oss och att det finns människor som är fjättrade i dem.

Och samtidigt som jag mår dåligt sitter jag med en riktigt spännande bladvändare i mitt knä. Det är snackiga dialoger utan att bli svamligt. Handlingen står aldrig still utan har ett driv framåt. Det är smart, snyggt och väldigt spännande helt enkelt.

Jag rekommenderar er deckarälskare att packa ner denna bok i semesterkofferten. Den gör sig framför brasan i Piteå liksom på stranden i Algarve och överallt där emellan. Men skänk de som blir offer i relationer en tanke och blunda inte om du anar att någon närstående inte mår bra i sitt förhållande. Det är den beska eftertanke jag bär med mig. Förutom att det här som sagt är en fartig och forsande bok full av mord och välskrivna ord. Sommarrys alltså.