Det var inte länge sedan solen först tittade fram bortom hustaken, men det var redan fullt dagsljus. Man kunde tro att en och annan morgontidig flanör skulle lägga märke till den unga kvinnan där hon sprang, men hon föreföll ensam i den svala försommarmorgonen. Bortsåg man bara från fåglarnas ideliga kvittrande i sin iver att inte låta en enda av dygnets ljusa timmar gå till spillo, var hennes ansträngda andhämtning och ljudet av bara fötters kontakt med asfalten det enda som hördes.

Den unga, nakna kvinnan som springer i försommargryningen har blivit våldtagen. Men hon kan inte berätta vad hon råkat ut för. Hammarbypolisen hittar henne utanför pianoteknikern John Gideons lägenhet på söder i Stockholm. Pianoteknikern öppnar dock inte dörren. Däremot skvallrar hans grannar om hur många unga tjejer som sprungit där genom åren.

Conny Sjöberg och hans arbetslag vet inte riktigt vad de ska tro. Vart har pianostämmaren tagit vägen? Det här är en berättelse späckad av fördomar, medmänsklighet och svartaste mörker. Det är även den femte, fristående boken i Carin Gerhardsens serie om Hammarbypolisen.

Våldtäkter handlar som bekant inte det minsta om sex utan är ett uttryck för makt och kontroll. Och det visar sig starkt i den unga Veronicas tragiska historia. Jag mår illa av att läsa om hur hon inte orkar berätta vad som egentligen hänt. Det handlar såklart om rädsla och tyvärr om den där inneboende skulden. Kanske att jag sade ja genom mina kläder, mitt sätt eller bara vara glad för att bli sedd? Måhända att jag först var sugen men sedan ändrade mig när du blev hårdhänt och tappade bort mig? Kanske får jag skylla mig själv för att jag druckit för mycket? Det är så outsägligt sorgligt och fruktansvärt att vi kvinnor ska behöva ifrågasättas och skuldbeläggas när vi drabbats av sexuella övergrepp. Som om inte våldtäkten i sig vore tillräcklig.

Gerhardsens poliskaraktärer är av det käcka virket. I centrum står den unga, lyckade polisen Petra Westman som sedan ett år tillbaka lever lyckligt med kollegan Jamal Hamad. Deras kärlek beskrivs som ”passionerad, rent himlastormande”. Att Westman tidigare blivit våldtagen präglar henne och Veronicas öde kryper under hennes skinn. Men som den tappra polis hon är sätter hon sitt eget lidande åt sidan och kämpar på för att hitta de män som våldfört sig på unga Veronica. För så hemskt är det. Det finns flera gärningsmän.

Vem är egentligen den försvunna John Gideon och varför sprang det så många unga kvinnor i hans hem? Var han den pedofil som en del grannar misstänkte honom för eller var hans hem helt enkelt en fristad för flickorna? Hammarbypolisen får ett knepigt fall på sitt bord. Det här är en grym historia där ingenting visar sig vara som en tror och där en måste läsa ut hela boken för att få svar på alla frågor. Det är sådant som gör en bra kriminalroman. Vändningarna, överraskningarna och samhällsengagemanget.