Recension

: Pepparkakshuset
Pepparkakshuset Carin Gerhardsen
2008
Ordfront
2/10

Faller på eget grepp

Utgiven 2008
ISBN 9789170373459
Sidor 323

Om författaren

Gerhardsen_Carin_12

Fotograf: Anna-Lena Ahlström

Carin Gerhardsen, född 1962, är från början utbildad matematiker vid Uppsala Universitet. Hon debuterade 2008 med kriminalromanen Pepparkakshuset. Sedan dess har hon givit ut Mamma, pappa, barn, Vyssan lull, Helgonet, Gideons ring, Hennes iskalla ögon och senast Tjockare än vatten.

Sök efter boken

Pepparkakshuset är en deckare som börjar lovande men samtidigt delvis förutsägbart. Carin Gerhardsens deckardebut ger sig i kast med mobbning och hur mobbning på olika sätt förändrar en människas tillvaro och människosyn.

Min bild av deckargenren får sig en omgång med den här boken. Och säkert skulle den förstärkas om jag intresserade mig för fler deckare. Kriminalromanen är en mjölkko. Romanerna ingår ofta i en serie även om handlingen är fristående. Det garanterar att uppföljare kommer att hitta sina läsare. Marknadsföringsmässigt kan man därför lägga krutet på den första boken och sedan kamma in resteffekten. Kanske är det därför marknaden dränks av deckare just nu.

Nåja, jag kanske är desillusionerad och ska inte fortsätta med den grunda analysen. Men Pepparkakshuset gör inte ett enda försök att ge sig ut på nytt djupare vatten. Istället är det den minsta gemensamma nämnaren som är viktigt. Karaktärerna rör sig i kända delar av Stockholm med vissa utstickare till "landet". Det inledande överdrivet brutala mobbningsvåldet hos förskolebarn förvandlas senare till hämningslöst seriemördarvåld. Om du sedan kastar in en del hemmasnickrad psykologi för hur den metamorfosen har gått till så får du en tämligen smaklös historia.

Det räcker alltså inte med realism när kriminalaren Conny Sjöberg och hans gäng sprids ut för att leta rätt på varför människor i samma ålder och i samma region bragts om livet. Gerhardsen försöker dock kraftlöst hålla kvar läsaren, som om hon själv inte tror på upplägget och historien med den mobbade seriemördaren, genom att låta en av hennes kvinnliga kriminalare utsättas för en förmodad våldtäkt. Den kvinnliga kriminalaren påbörjar sedan en privatspaning mot våldtäktsmannen, något som strider mot reglementet. Det spåret hade varit trovärdigare av författaren att lägga krutet på.

Pepparkakshuset lutar sig alltför mycket mot deckargenrens grundläggande grepp och därmed är det inte alls en svalkande upplevelse under en varm semesterdag.

Ranald MacDonald

Publicerad: 2008-06-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-02 10:23

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2953

5 kommentarer

Ursäkta, men finns det inte något slags krav på att man skall vara skriv-, stav- och läskunnig innan man får härja fritt som recensent på dagensbok.com? Sedan tycker jag det är något slags anständighetskrav att recensenterna inte skall skriva under pseudonym – och i synnerhet inte om de skriver så taffligt som dagens recensent. (Detta sagt helt utan synpunkter på boken, som jag inte har läst och inte har något vidare intresse av.) Skärpning, tack!

Johannes Oregistrerad 2008-06-19 10:35
 

Johannes: Ingen på dagensbok.com skriver under pseudonym.

Stina Sigurdsson Redaktionen 2008-06-19 13:46
 

Tack för återkopplingen.

Ranald MacDonald Medlem 2008-06-23 14:51
 

Eftersom Ranald ändrat sig, så kan vi väl nu utgå ifrån att det faktiskt är en alias.

Daniel Oregistrerad 2008-06-24 00:15
 

[...] Du är vad du läser sträckläste, Camilla på Pocketblogg var inte lika begeistrad, Ranald på Dagens bok tycker att det är en tämligen smaklös historia, window.fbAsyncInit = function() { [...]

Boktoka | Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen Oregistrerad 2010-12-27 15:51
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?