Tänk dig att du tar Kajsa Ekis Ekmans debattbok om surrogatmödraskap från härom året, Varat och varan, och slänger den i en mixer ihop med Francine Pascals menlösa flickboksserie som åtminstone jag slukade i början av 90-talet, Tvillingarna på Sweet Valley High. Strössla med lite science fiction, och tadaa: Bumped.

I Megan McCaffertys framtida USA har ett virus slagit ut fertiliteten hos de flesta människor över 18 år. Det en gång så problematiska fenomenet med landets många tonårsmödrar har därför blivit närmast en naturtillgång, underbyggd av massiv propaganda. ”Just say no” och avhållsamhetsklubbar i skolorna har blivit ”Fertilicious”, ”Do the deed – born to breed” och drösvis av andra slogans och jinglar, ”MasSEXtinction parties”, Babiez R U-butiker och skolklubben Pro/Am Pregg Alliance, där en av romanens huvudpersoner försöker vinna den prestigefyllda ordförandeposten.

Det är bara ett problem. Melody är hela sexton år och fortfarande inte på smällen. Fast hon var den första på skolan att bli proffs, det vill säga teckna ett kontrakt med ett vuxet par som betalar henne rikligt, inklusive collageavgifter, bil och plastikkirurgi efter förlossningen, så har själva utförandet dragit ut på tiden. Paret velar helt enkelt kring vem som ska befrukta.

Som om inte det vore nog får Melody plötsligt sin okända, djupt religiösa tvillingsyster på halsen. Harmony, som skildes från sin syster vid födseln, har växt upp i något i stil med Amish Country, där man ser med skräck på sin promiskuösa omvärld och istället gifter bort flickor i 13-årsåldern. När Harmony får höra om Melodys planer skyndar hon för att rädda henne ur det som med Harmonys uppfostran är närmast prostitution – även om det snart blir tydligt att hon nog också haft sina egna skäl att lämna det slutna religiösa lilla samhället.

När så Melodys manager (får man väl kalla det) äntligen kommit överens med köparna till hennes framtida barn (eller ”delivery”, för ”b-ordet” är tabu) om vem hon faktiskt ska ligga med – det är alltså inga provrörsbarn vi pratar om här – så får han och avelshingsten förstås fatt i fel tvilling. Whaddayaknow.

Bumped är lika delar förväxlingskomedi, amerikansk tonårsskildring och dystopisk sci-fi. Ibland vet jag ärligt talat inte om det är idiotiskt eller genialt. Det är i alla fall flyhänt skrivet, med massor av framtidsslang och reklam som dryper av det här samhällets värderingar – självklart är den genomkommersialiserade lösningen det amerikanska svaret på fertilitetsproblemet; i Kina, får man veta i förbigående, kör man istället med obligatoriska inseminationer – och perspektiven växlar mellan de båda identiska men ack så olika systrarna.

Trots den glättiga ytan finns en oerhört mörk botten. Graviditeter är långt ifrån riskfritt. Barn är faktiskt inte vilken handelsvara som helst. Det här samhället med sin massiva marknadsföring försöker sopa det under mattan, men somliga tjejer går det oerhört illa för, sipprar det långsamt fram.

Naturligtvis visar det sig finnas en uppföljare och jag vågar egentligen inte avge något slutomdöme förrän jag vet hur det verkligen slutar. Men jag väntar ivrigt på att Thumped ska landa i min brevlåda, det gör jag.