Recension

: Du äter mitt ansikte
Du äter mitt ansikte: och ännu fler historier Gunnar Blå
2012
Vertigo
7/10

Välkommen in i en skruvad värld

Utgiven 2012
ISBN 9789185000968
Sidor 188

Om författaren

Fotograf: Carl Johansson

Gunnar Blå är en svensk författarpseudonym som utkommit med flera erotiska novellsamlingar och romansviten bestående av böckerna Den tredje systern (2005), Gå ner för trappan (2007) och Övervakningen: minnet av dig (2010). I offentliga sammanhang företräds Gunnar Blå av Vertigos förläggare Carl-Michael Edenborg.

Gunnar Blå – Författarens hemsida.

Sök efter boken

Första gången jag kom i kontakt med Gunnar Blå, en pseudonym flitigt anlitad av Vertigo, var för två år sen, då jag lånade en novellsamling av en kompis. Jag var i starkt behov av nya sexfantasier, och är det något man kan hitta hos Gunnar Blå är det just det. Nytt. Jag läste om den gigantiska skolflickan som vandrade gatorna fram. Om konstiga böjelser och deformerade figurer, bisarra och stundtals rent äckliga situationer.

Jag har även försökt mig på att läsa triologin som fullbordades för några år sen, med boken Övervakningen: minnet av dig. En agent på uppdrag i världen, hans kropp är söndrig, istället för könsorgan har han en stump. Om jag minns rätt. Det var en berättelse som aldrig riktigt föll mig i smaken.

Du äter mitt ansikte är i sina sämsta stunder en radda skrivövningar med mer eller mindre lyckat resultat. Olika stilgrepp, bara för sakens skull, personporträtt som faller sönder i girigheten att ge läsaren chockreaktion på chockreaktion. Ett språk som ständigt pendlar mellan fantastiskt och alldeles för överlastat. Effektsökeriet: jag har problem med det. Att vara så gränsöverskridande och normbrytande att berättelserna riskerar slå knut på sig själva.

Men det är också gränsöverskridandet som är det fantastiska. När det funkar briljerar det. Som i berättelsen om kvinnan som stiger på tåget för att knulla sin väg genom Europa. Med den lilla udden att hon efter samlaget öppnar upp hålet i sin rygg och äter upp sina älskare. Ja, så pass bra beskrivet är det, att jag inte en sekund tvekar på tänderna som tuggar, skräcken i den klyschige lille italienaren som tror sig ha funnit en söt blond svenska, och nu förtärs i rasande fart.

Eller mannen med det underliga jobbet, som vandrar längs den dimbeslöjade hamnen, jag är där, jag känner sorgen han har över att inte leva sitt liv fullt ut, ensamheten som sipprar i hans bröst. Han är avskärmad av verkligheten men önskar bli en del av den. Och så kommer ett barn fram. Men när hon öppnar sin mun ser han att det inte är vilket barn som helst…

I sina bästa stunder är Gunnar Blås historier som något du aldrig läst tidigare, en rakkniv som böjer upp ögonlocken och får dig att bli upphetsad över detaljer i vardagen som du aldrig tänkt sexuellt kring tidigare. I de sämsta stunderna gäspar jag och förlorar mig i irritation över att inte bli kåt! Alls! Kom igen nu då!

För Du äter mitt ansikte är både ock. Både motbjudande, upphetsande, provokativ, stryker medhårs samtidigt som den gnider sig mothårs. De flesta historierna kretsar kring ätande eller erotik, utlovas i baksidestexten. Eller våld, skulle jag vilja lägga till. ”Balettskolan” kommer först som en serie ritad av Sara Eriksson, sedan som en novell av Blå. Det är ett roligt grepp som bryter upp bra, men jag undrar om det egentligen inte hade räckt med serien.

Bäst är det när Blå briljerar i det enkla. Som i berättelsen där ansiktet beskrivs som det skulle göras av en utomjording som för första gången såg en jordbo:

Ögonens spröda klot hålls fuktiga med hjälp av ytterst tunna flikar, som hastigt smeker dem bara för att sekunden åter dra sig tillbaka. Kring näsan vänds huden inåt i två öppningar som avslöjar fragment av ett hårtäcke som förlorar sig i huvudets mörker. Öronen är hud som antagit havsdjurens form, den förbroskas och hårdnar till en okänslig skulpturalitet.
Det är i synnerhet kring den stora öppningen i ansiktets nedre del som huden förvandlas till ett mysterium. I en mer eller mindre plötslig övergång blir den röd och tunn, blodfylld och känslig. Den sväller upp, putar ut, välver sig inåt och övergår i blöta hinnor. När den dras ihop rynkar sig läpparna till en ringmuskel. När den vidgas spänns de ut och blir tunnare och hårdare.

I all sin ojämnhet är Gunnar Blå ett gott tillskott till den erotiska litteraturen i Sverige. Hans ständiga lek med könsrollerna och förväntningarna, hans oförskräckthet inför det obehagliga, äckliga, får hjärnan att gå i spinn. Behöver du utmanas eller bara bli översköljd av bilder som stannar kvar en evighet? Behöver du nya sexfantasier? Välkommen in att se dig omkring i världen av skelögda dvärgar, kåta bagare, fotfetishisters bryderier kring hur det perfekta samlaget ska gå till, sylvassa slidor och sensuella rovdjurständer. Du kommer inte hel ur det här.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2012-11-17 00:00 / Uppdaterad: 2012-11-16 11:55

Kategori: Recension | Recension: #4987

2 kommentarer

[...] “Första gången jag kom i kontakt med Gunnar Blå, en pseudonym flitigt anlitad av Vertigo, var två år sen, då jag lånade en novellsamling av en kompis. Jag var i starkt behov av nya sexfantasier, och är det något man kan hitta hos Gunnar Blå är det just det. Nytt. Jag läste om den gigantiska skolflickan som vandrade gatorna fram…” Läs mer [...]

Tema: erotik och romantik | dagensbok.com Oregistrerad 2012-11-17 00:03
 

[…]   […]

Tema: Erotik | dagensbok.com Oregistrerad 2013-11-16 20:01
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?