Recension

: Den tredje systern: En svart solskenshistoria
Den tredje systern: En svart solskenshistoria Gunnar Blå
2005
Vertigo
3/10

Gäsp, Gunnar ligger med en dvärg

Utgiven 2005
ISBN 9185000116
Sidor 192

Om författaren

Fotograf: Carl Johansson

Gunnar Blå är en svensk författarpseudonym som utkommit med flera erotiska novellsamlingar och romansviten bestående av böckerna Den tredje systern (2005), Gå ner för trappan (2007) och Övervakningen: minnet av dig (2010). I offentliga sammanhang företräds Gunnar Blå av Vertigos förläggare Carl-Michael Edenborg.

Gunnar Blå – Författarens hemsida.

Sök efter boken

Huvudpersonen heter Gunnar. Han vaknar upp i ett hotellrum, naken och drogad, bredvid honom ligger en död kvinna. Han blir fotograferad tillsammans med kroppen, och därmed går startskottet för en deckarhistoria kombinerad med våld, sex och allmänna groteskerier. Den härva Gunnar försatts i är ganska klassisk: någon vill honom illa och han måste ta reda på vem och varför. Fienderna är många medan vännerna är få, och allteftersom överlevnadskampen och jakten på information fortgår vidgas berättelsen och blir mer och mer intrikat. Bokens driv bygger i grunden på att läsarens frågor ska besvaras genom Gunnars äventyr. Hur hamnade han jämte liket på hotellrummet? Vem är den tjocke fotografen och varför vill han sätta dit Gunnar? Vad vet gangsterdrottningen i plåtskjulet och varför vill hon att Gunnar ska överleva? Och så vidare, och så vidare. Det är ett enkelt upplägg, men fungerande. Man läser vidare i väntan på upplösning, men fler anledningar än så finns knappt.

För sammantaget har boken mycket som talar mot sig. Hopflätningen av omständigheter känns ofta långsökt, händelseförloppen är förutsägbara och klyschorna i det korthuggna språket står som spön i backen. Om detta är parodiskt tänkt spelar egentligen ingen roll, vilket som är det en lika suckande tröttsam läsning.

Men alla dessa inslag av bisarrt sex och våld, borde inte de få berättelsen att kvickna till? I Gunnars värld är varenda människa ständigt sugen på sex och man tar minsta tillfälle i akt att bejaka sina böjelser tillsammans med första bästa främling. Gärna med våldsinslag, gärna med kroppsvätskor och gärna beskrivet i detalj. Nej, det fungerar varken särskilt uppfriskande eller omskakande. Egentligen är det inte något vidare bisarrt, snarare pliktskyldigt och ansträngt, utan den pigga livskraft och befriande plumphet som annars anstår ämnet. En sexscen förekommer i genomsnitt en gång per kapitel, och som i ett beräknat system betas sexualitetens olika skymningsland av: det sado-masochistiska, det oidipala, det incestuösa… som på beställning, obligatoriskt och utan fantasi. Att till exempel ha sex med en dvärg känns som standard, något som vem som helst skulle ha som förstaförslag i uppdraget att skapa en bisarr sexscen. Dvärgen kanske var exotisk som akrobat på medeltida marknader, men är inte riktigt lika spännande som figur idag när Kanal 5 visar dokumentärer där dvärgen brer mackor och berättar om sina fritidssysslor.

Men så händer något märkligt. Mot slutet når historien en vändpunkt och Gunnar byter miljö, från det actionfyllda och råtuffa äventyret till en stilla tillvaro av melankoli och eftertänksamhet. Plötsligt börjar man sympatisera med Gunnar som aldrig förr och språket gör ett oväntat uppsving. Och sexinslagen som består kommer i ett helt nytt ljus med den nya situationen som kontrast, melankolin blir en effektfull bakgrund till sexakter som nu är mycket mer kännbara och drabbande än tidigare. Förändringen här är förvånande, ja mer förvånande än själva upplösningen.

Denna vändpunkt dyker upp som en välgörande kick för den sömniga läsningen och färgar av sig fram till sistasidan. Dessvärre lyckas den inte ursäkta allt det man redan har bakom sig: groteskerier som är trötta istället för energigivande, ordinära istället för omruskande, sökta och tvungna istället för överraskande… Att använda sig av motiv och ämnen som i sämsta fall oftast bara är magstarka – i bästa fall obegränsat uppfriskande – men att ändå inte kunna beröra läsaren något vidare måste sägas vara ganska olyckligt.

Textutdrag (Visa/göm)

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2005-11-08 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 21:05

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1812

9 kommentarer

Ha ha, det är rätt! Vertigos böcker är så jävla värdelösa! Hur lång tid ska det ta för folk att förstå att skräp är skräp och inget annat?

Isidor Oregistrerad 2005-11-08 17:14
 

Nu lugnar vi ner oss en smula… Klittyböcker etc, visst Isidor, jag håller med. Men Vertigo gav faktiskt nyligen ut de grekiska tragedierna i en samlingsvolym. För att inte tala om översättningen av Hardt/ Negris "Imperiet".

Tråkigt att Gunnar Blå inte fortsatte i novellformatet (eller experimenterade lite med former) och fortsatte hålla alla nyfikna om vem som dolde sig bakom pseudonymen. Slår vad om han gör detta bara för att få [CENSUR].

hankypanky Oregistrerad 2005-11-08 21:55
 

Om någon råkar tvivla på vad GB är kapabel till, se t.ex. "Ingrid Elam skrattade på sid. 20", först publicerat i Lyrikvännen 3/ 2003: http://www.gunnarbla.com/ingridelam.htm

Personlig favorit.

hankypanky Oregistrerad 2005-11-08 22:13
 

Isidor: Även om jag tycker att "Den tredje systern" är kass, så håller jag inte med om att Vertigo ger ut värdelösa böcker. Utgivningen av "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" var en av de mest ordentliga kulturgärningar på år och dag, och att ge ut Markis de Sade är också välgörande i mina ögon. Du skriver att "skräp är skräp", men jag tycker att smutsen är bland de nyttigaste speglar en läsare kan ha. Vertigo har gett ut flera böcker som har det jag efterlyser i Gunnar Blås bok: ett innehåll som friskar upp och ruskar om.

Johan Wirdelöv Redaktionen 2005-11-08 23:07
 

Alla dessa kulturare… Så fort man skriver ett inlägg från hjärtat får man grekiska tragedier och flummiga uttalanden om att "smutsen är bland de nyttigaste speglar en läsare kan ha" kastat i huvudet. Det var ju verkligen tur att Vertigo under sin snart tioåriga bana lyckats pressa ur sig några sidor kvalitet som jag tyvärr missat, men hur ser alla de breda mellanrummen ut? Hur ser bokomslagen ut? Hur ser förlagets hemsida ut? Hur ser café Edenborg ut? Hur värdelöst är inte Edenborgs s k manifest? Och hur ser Edenborg själv ut? Det hela är ingenting annat än stillöshet i sin grövsta form, vilket oturligt nog går hem i kulturkorridorerna där folk hellre speglar sig i smuts än inser faktum och går och tar en ansiktsbehandling.

Isidor Oregistrerad 2005-11-10 15:56
 

Isidor: Kom igen. Jag menar att Vertigo har gett ut både bra och dåliga böcker. Du får det att låta som om förlaget med sin "stillöshet" hyllas av recensenter på ren automatik, men recensionen ovan är ju skeptisk. Och oavsett hemsidan och Edenborgs yttre, kan du inte berätta vilka av Vertigos böcker som du tycker är så usla?

Johan Wirdelöv Redaktionen 2005-11-10 23:25
 

Jaha Johan, du får väl vänta på uppföljaren, som det enligt författaren ska vara mindre sex i. Kanske mer som slutet då?

Får man vara anonym? Oregistrerad 2005-11-11 14:10
 

Har aldrig satt min fot på Café Edenborg. Herr Edenborg själv har jag bara sett en gång på bokmässan i Gbg för ett par år sedan. Han såg fin ut. Men ärligt talat är jag tämligen ointresserad av deras image och "skinkan i taket" (eller hur det där manifestet nu lyder). Det finns ett flertal böcker bland deras utgivning man kan läsa utan att vara en kulturchic vänsteranarkofeministporrliberalwhatever. Med det sagt så sympatiserar jag ändå delvis med din åsikt Isidor. Jag gillar heller inte deras ibland larviga poserande. Fast jag antar att jag är mer överseende som sagt.

hankypanky Oregistrerad 2005-11-11 15:36
 

Tänk att man kan prata så länge och så djupt om något så ytligt som smuts! Vilka böcker är dåliga? Ja, var ska vi börja? Den s k feministiska porren (i sig en motsägelse), allas vår älskade Gunnar, Klitty-tramset, alla böcker med omslag som föreställer nakna rövar och fläskkotletter osv. Skräp alltihop. Jag ber till Gud att Edenborg hittar fram till denna sida och denna kommentar, så att han kan läsa följande goda råd på hur han borde driva sitt vedervärdiga förlag vidare:

1. Skaffa en webdesigner.
2. Skaffa någon som kan göra acceptabla bokomslag.
3. Skaffa en ny logotyp (att sno loggan som dem där ninjorna i turtles använder funkar inte riktigt).
4. Kill your darlings (dvs ta bort all överflödig tramstext på hemsidan, det löjliga manifestet, alla påståenden om att du eldar upp de manus du får in etc).
4. Ge inte ut din doktorsavhandling! Och ge inte ut fler pseudonym-författare, snälla du…
4. Klipp dig.
5. Raka dig.
6. Slå igen caféet och gör om det till spa och 24/7-gym. Ge gratis medlemskort till alla dina gamla kunder.

Alla ni andra därute, god jul på er!

Isidor Oregistrerad 2005-12-04 21:03
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?