Recension

: Hissen ner till himlen
Hissen ner till himlen Anna Ringberg
2014
Mix
7/10

Orgasmjakten

Utgiven 2014
ISBN 9789187671418
Sidor 17

Om författaren

Anna Ringberg är född 1980 och har arbetat som förlagsredaktör och lärare i svenska som andraspråk. Anna Ringberg är född 1980 och bor i Stockholm. Hennes debutroman Boys (2010, i pocket feb 2011) fick lysande recensioner, översattes till flera språk och nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Hennes andra roman Till minne av Berit Susanne Fredriksson, utkom augusti 2017.

Sök efter boken

Lydia Liljerot är kvinnan som aldrig fått en orgasm. Hon har testat det mesta i porrväg, till och med träffat en specialist på Karolinska för utredning, men icke.

Jag och Anders hade varit ihop i flera år och han visste såklart att jag aldrig fått orgasm, men det var inget han hängt upp sig på. Med honom hade jag aldrig behövt fejka, aldrig behövt skämmas över att inte njuta nog, och det var ju bra, men han ansträngde sig inte heller särskilt mycket och vi pratade aldrig om saken.

Redan här irriterar jag mig tyvärr på novellen ”Hissen ner till himlen”. Vad fan är det för ett förhållande? Till min första riktiga kille sa jag ”jag har lite svårt att komma”, han tog det som en utmaning och en vecka senare fick han mig att komma. Det var kanske för mycket information för er, men min poäng är: vad har folk för låga krav på sitt sexliv egentligen? Får karaktärsbeskrivningar som denna verkligen passera, utan åtminstone en brasklapp om att deras förhållande ”tyvärr inte var så bra”, eller att Lydia ”visste att hon borde kräva mer men inte riktigt vågade”?

Tyvärr är det ganska vanligt förekommande med kvinnor som varken har eget driv eller starkt självförtroende, om man får tro den nyproducerade erotik jag läst de senaste åren. I Malva B.‘s Begär möter vi också kvinnor som är tveksamma till deras av männen initierade öppna relationer. Som är med om sexuella situationer och sedan gråter efteråt, som om det som skett (hur hett det än beskrivits) egentligen varit mot deras vilja, och något de gått med på för mannens skull. Även i den här berättelsen vill Anders ha ett öppet förhållande, Lydia inte. Information som för övrigt är relativt onödig för resten av berättelsen, för allas trevnad hade jag föredragit det om Lydia var singel, osäker och oattraktiv, uppfostrad strikt katolskt, därav helt främmande för sin kropp och dess njutningar.

Med det sagt finns det visst ljuspunkter i den här lilla berättelsen. Lydia får ett jobbuppdrag i Bangkok. Reser dit utan sin man och hamnar i en spännande hiss, som med sina skakningar får fram det där hon själv (eller någon annan) inte förmått hitta.

Darrande pressade jag mig hårdare mot stången och kände hur pirret klättrade upp i magen, ut i ljumskarna, ner i låren.
Jag fnissade till. Professorn hostade irriterat. Och ledstången vibrerade.
Mina skinkor domnade bort, jag kunde inte längre känna dem. Jag höll händerna hårt om stången och tryckte tungan mot gommen för att inte utstöta ett läte. Stod helt stilla och kände hur det bultade mellan benen, hur blodet rusade i ådrorna. Och när jag skulle stryka en hårslinga bakom örat slank ett litet aoh ur mig. Professorn tolkade det som en responssignal.
– Nej det här får tänkas över, sa han.
Jag försökte nicka men huvudet var frikopplat från kroppen. Något hade börjat ske, och jag ville ryckas med, svepas bort, jag ville komma fram! Såklart ville jag det.

I hissen börjar berättelsen få liv. Här är det egna rum som Lydia har sökt efter. Ett rum att ge sig hän i, att hitta sig själv och sin njutning i. Är det sant att kvinnor i dagens ”jämställda” Sverige har svårt att hitta det? Beskriver Anna Ringberg en existerande verklighet? Lydias ålder förblir okänd för mig; hennes namn får mig att tro att hon är äldre, medan det någonstans nämns att hon ”har flera år framför sig” när det gäller att hitta den där orgasmen.

Sammantaget är det en novell med trista grundförutsättningar, men som växer mot slutet. Jag hade som sagt önskat mig en tydligare bild av Lydia, och varför hon förblir lydig, i detta förhållande som uppenbarligen saknar viktiga komponenter. Jag hade velat ha mindre omkringsnack, mer action. Men Ringberg har de språkliga förutsättningarna för att skriva riktigt het erotik. Utöver vissa fåniga meningar som ”Jag kunde nästan se på min kavaj hur hjärtat pulserade därunder”, är fysiken övertygande, jag låter mig dras med i en het stämning och ser verkligen den där hissen framför mig. Önskar mig en alldeles egen…

Lina Arvidsson

Publicerad: 2014-08-23 00:00 / Uppdaterad: 2014-08-22 11:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5794

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?