Recension

: God Jul Lina
God Jul Lina Sylvia Collins
2014
Shakti
2/10

”Var det inbillning, eller tänkte hon på honom som mer än bara en vän?”

Utgiven 2014
ISBN 9789187835742
Sidor 41

Om författaren

Sylvia Collins skriver erotiska noveller för förlaget Shaktis Blackavdelning: ”erotisk-romantiska böcker ur ett kvinnligt perspektiv som tar läsaren hela vägen utan att censurera något. Erotisk litteratur när den är som hetast och med ett oscensurerat språk”.

Sök efter boken

Snön låg fluffig och vit över skog och mark. Mer av den vita varan singlade sakta ner när Stefan körde in på gårdsplanen framför det stora, herrgårdslika bostadshuset.

Stefan är frånskild och ser till en början en ensam jul framför sig. Men så blir han inbjuden till gamla goda vänner, och väl där möter han till sin förvåning Lina, som han hade en liten romans med för flera år sedan, innan hon flyttade till USA för att gifta sig med sin stora kärlek. Som hon nu har lämnat…

Visst hade tio år gjort lite med hennes utseende, men hon var överraskande välbehållen. Det 
var underbart att höra hennes röst igen, den milda, mjuka rösten han hade tyckt så mycket om. Och hennes skratt, som han saknat det. Hon hade till skillnad från Stefan lagt på sig några kilo, men det hade bara gjort henne vackrare och mer kvinnlig. Hennes höfter var rundare och hennes byst större, ansiktet mer fylligt och rosigt. Hon hade börjat sminka sig också, väldigt smakfullt dessutom.

Detta är vad jag skulle kalla dålig litteratur. Dålig litteratur är dålig för att den inte känner tillit till sina läsare. För att den berättar allt utan att lämna någon magi kvar. För att den tror på klyschornas och stereotypens väg till sanningen, den vill inte berätta om människors egenheter eller över huvud taget skapa liv eller intresse. Den tar den enkla vägen ut, alltid.

Själv har jag aldrig förstått varför folk som inte kan skriva ska skriva böcker. Kan de inte gestalta det de vill ha sagt på något annat vis. I en film, en låttext, kanske sätta upp en pjäs?

Han gick fram till diskbänken och tog ett nytt glas från diskstället för att sedan fylla det med vatten och vände sig sedan mot Lina och stödde baken mot diskbänkens rostfria kant.

Se där, en utmärkt scenanvisning!

Och annars finns det många handböcker för dem som vill skriva. Dessa böcker brukar tala om vikten av att vara rädd för adverb, att i största möjliga mån skala bort adjektiv, att hellre gestalta än att skriva ut, att låta läsaren känna känslorna själv: inte berätta dem. Låter det ansträngande? Jo. Författare kallas inte ett yrke av slump.

Stefan tänkte att han inte ville att kvällen skulle ta slut, att han ville sitta kvar med Lina hela natten och prata. Mer än prata. Göra saker med henne som vuxna gör. Lina gäspade igen och Stefans mod sjönk en aning. Det var nog bara han som kände på det viset, hon verkade vara väldigt trött och beredd att somna närsomhelst.

Jul med stort j, inte en gång utan flera gånger. Stavfel, språkslarv, jag vet inte vad ni tycker men när det gäller utgiven litteratur anser jag att man kan kräva vettig korrektur.

Det som är bra i den här berättelsen: när det görs till en erotisk grej att Lina spiller rödbetssallad på sig själv. Detta mitt i natten, när hon gått upp för att ta sig en nattmacka. Eller det är inte bra, det är bara kul att det får vara något så oerotiskt som rödbetssallad hon spiller. ”Erotiskt på något sätt mitt i det komiska”, som författaren så pedagogiskt förklarar för mig att jag ska uppleva det.

Det är inte heller stereotypt på det viset att mannen bara är ute efter sex, medan kvinnan är känsloorienterad. Om jag ska vara snäll kan jag se det och ta upp det som en förmildrande omständighet.

Jag blev först lite paff av titeln. Ovan som jag är vid att se mitt namn i böcker (jo, faktiskt!) tänkte jag att det här förlaget kanske gjort en grej av att ge varje bok en personligt utformad touch: att huvudpersonen får köparens namn eller något sådant. Fast så var det ju inte. Men det hade varit kul.

En intressant grej är att han kan tafsa över hela hennes kropp, men det är först när hon kysser honom som det verkligen blir allvar. Och sen blir det deep throat direkt! Och sen kommer han i hennes mun. Försiktig romantik som blev porrfilm på en sekund. Jag mår lite illa. Sen gillar jag förvisso att Sylvia Collins låter bröstvårtorna få vara ”erigerade”. Förlåt: ”härligt erigerade”…

Det kommer en lång kaskad av sex på slutet, absolut, den som håller ut storyn igenom ska få sitt lystmäte. Detta är ungefär som att läsa en porrfilm. Fast jag känner inte för att onanera. Precis som vid dåligt sex vill jag bara att det ska vara över.

Men jag vet. Alla människor tänker inte som jag. Det finns de som är alldeles nöjda med ett halvtaffligt språk. Som inte bryr sig, som inte skulle se skillnad. Som är ute efter storyn. Som vill ha en romantisk liten utflykt i ett förutsägbart landskap. Där folk får knulla och det blir en god jul till slut. Där inget kräver hjärnverksamhet och läsningen går snabbt och smärtfritt. Där det helt enkelt räcker att någon har ”vackra, runda bröst, perfekta i storlek och form”.

Nej, denna novell är inget att ha. Vill du läsa Sylvia Collins rekommenderar jag hellre Ömsesidig åtrå, Midsommarfesten & Älskarinnan och Mr Smith.

Lina Arvidsson

Publicerad: 2014-11-15 00:00 / Uppdaterad: 2014-11-14 11:42

Kategori: Recension | Recension: #5908

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?