Recension

: Betvingade
Betvingade Simona Ahrnstedt
2012
Damm förlag
8/10

Historisk hetta

Utgiven 2012
ISBN 9789173517454
Sidor 400

Om författaren

Simona Ahrnstedt, född 1967, är författare i genren romance och även verksam som psykolog. Hennes debutroman Överenskommelser kom 2010 och är är första delen i en trilogi om slottet Wadenstierna. Den tredje delen beräknas komma under 2013.

Sök efter boken

När jag med tajt deadline kastar mig in i Betvingade har jag hört Simona Ahrnstedt berätta om den flera gånger. Om boken och om genren hon skriver i, romance, som är den största litterära genren ute i världen men som knappt existerar i Sverige. Visst är vi svenskar lite tillbakadragna, lite fina i kanten och drar oss för att läsa om romantik och erotik på tunnelbanan. Men med E L James succé med Fifty shades of grey står det tydligt att även vi i Sverige vill läsa om kärlek och sex. Och det finns det mycket av i Betvingade.

Året är 1349 och Illiana, dotter till en av Östergötlands stormän, och Markus Järv blir mot sina viljor gifta efter en befallning från kungen. Markus är kungens främste riddare, fruktad och beundrad. Han är på resande fot, på väg hem till sin borg i Uppsala, och tar Illiana med sig.

Till en början är det inga ömma ord mellan Illiana och Markus, de rider bredvid varandra genom medeltidens Sverige, men trots att de inte drar jämt finns det en stark attraktion mellan dem och det dröjer inte innan det börjar hetta till ordentligt mellan fällarna. Enligt Markus är äktenskapet något praktiskt och fysiskt, han är en riddare och en krigare som ska lämna Illiana så snart de kommer hem till hans borg och då finns det inte utrymme kvar för några känslor. Men hos Illiana börjar känslorna att växa.

Illiana kved. Hennes fingrar grävde sig in i hans hår och hon klamrade sig fast. Hon var en stark kvinna och Markus skrattade till mot det pulserande varma. Illiana var den mest fascinerande person han mött och en liten del av honom varnade för hur hon letade sig in i skrymslen där ingen någonsin varit, där ingen skulle vara. Han lät ett finger glida längs med de spröda nyckelbenen, lyssnade på hennes flämtande andhämtning innan han bet henne, lätt. Hon drog hastigt efter andan.
”Säg att du är bara min”, befallde han.

Det är mycket dialog och monolog i Betvingade. Under min läsning funderar jag på om de verkligen pratade sådär på medeltiden, vilket de självklart inte gjorde, det är ju en bok skriven idag för att läsas idag. Istället reagerar jag på när språket blir för ålderdomligt, när ord som havande och börd dyker upp. Det slår mig också att jag ifrågasätter om de verkligen hade oralsex på medeltiden, eftersom allting annat är så religiöst, kyskt och återhållsamt. Men misstänker att man nog hade det. Det enda som stör min läsning är de återkommande kursiverade tankarna som huvudpersonerna tilldelas för att förtydliga deras tvivel eller känslor när dessa går emot vad karaktären precis har sagt eller tänkt. Dessa tjänar inget syfte då karaktärerna, deras tankar och känslor redan kommer fram i den berättande texten.

Betvingade är en välskriven historia där hemligheter ur det förflutna vävs ihop med vardagen i bokens nutid. Men trots att boken får ett pulsökande slut är det i relationen mellan Illiana och Markus som mitt läsdriv ligger. Trots att jag vet att Simona Ahrnstedt just nu skriver på en tredje bok som ska utspela sig långt efter Illiana och Markus livstid vill jag vädja om en fortsättning. Snälla, snälla Simona, jag vill läsa om Illiana och Markus barn, om nästa skörd, om läkehuset och kärleken!

Emelie Novotny

Publicerad: 2012-11-17 00:00 / Uppdaterad: 2012-11-16 16:03

Kategori: Recension | Recension: #4984

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?