Kontraster, detaljer, tragiska krigshändelser, minnen från barndomen och ungdomen i den närkingska hemstaden, iakttagelser, korta betraktelser och naturlyrik, är bland annat innehållet i de tjugofyra dikterna i Petter Lindgren nya diktsamling Jag tänker på Storm Petersen och andra dikter, som utkom i våras. Jag fastnade för titeln och det gammaldags omslaget, som har ett utseende och typsnitt som om boken hade givits ut på 1940-talet och inte i rykande nutid. Robert Storm Petersen (1882-1949) var den oerhört produktive danske skämttecknaren, författaren och skådespelaren, som använde pseudonymen Storm P. Han levde alltså inte senare än på 40-talet. Omslaget ser jag som en hyllning av honom.

Storm P förknippar vi svenskar allra mest med reklamteckningen för ölmärket Tuborg, som föreställer två luffare med pratbubblor: “- Du Perikles – ka’ Du sige mig – hvornaar smager en Tuborg bedst? – Hvergang!” En av dikterna har samma titel som själva diktsamlingen. Om Storm P berättar Petter Lindgren i diktsamlingens avslutande och förklarande noter. Vidare förklarar han att den tecknade fågel som finns på diktsamlingens baksida, ritades av Storm P och är hämtad ur hans serie De tre små mænd og nummermanden från 1913.

Det är mycket bra att det finns en del förklaringar i en diktsamling, så att inte all tolkning lämnas åt en undrande och vilsen läsare. De kunde till och med vara fler. Ingen kan ha koll på allt i denna informationsspäckade tid. Till exempel kan det inte vara helt lätt att känna igen att ett uttryck från Strindbergs novell Taklagsöl (ja, det handlar om öl här igen), finns i den näst sista dikten i Lindgrens samling, som heter “Afton i sydostsvenska gnejsregionen”. Uttrycket som åsyftas lyder: “riktad mot mig och mitt öde”. Dessa förklaringar i noterna fördjupar och breddar dikterna, och fungerar samtidigt som lästips.

Taklagsöl blir jag intresserad av. Och jag har redan lånat en bok som innehåller många av Storm P:s skämt och teckningar på temat hundar: Storm P och hundarna. Det skulle även vara intressant att läsa brevet som skrevs till Goethe av fysikern Georg Christoph Lichtenberg (1744-1799) gällande ljusets inverkan på färgerna. Lindgren har hämtat ett citat från detta brev skrivet i oktober 1793 och placerat det på första sidan efter titelbladet i sin diktsamling.

Det jag fastnar allra mest för i diktsamlingen, förutom det som ger mig “lästips”, är några stilla och vackra meningar ur två av dikterna, och även en dikt i sin helhet. De första citatet är taget från dikten “Parabel om soldaten f”:

eller varför inte som svartån
så som jag minns den från förr

trögt framflytande i vida svängar
förbi sjukhuset

innan den äntligt
och silad genom osets gulnande vassriken

överlämnade sin egen tomhet
åt hjälmarens grå

och större tomhet
och förlorade sig

under molnens svalka

Ur “Snart är det mörkt”:

men också för den

som blott vill sitta
orörlig på en strand

stirrande in i tingens hjärta

Och sist, hela dikten “Skuggorna på muren”:

en mur
en mur som en tiger
och en oxel

oxeln
som står och lyssnar
efter regnet

lyser

Dessa citat är dock inte utmärkande för diktsamlingen i sin helhet. Den är mycket omväxlande i sitt innehåll och dikterna är ofta händelserika. Men vad handlar då dikten “Jag tänker på Storm Petersen” om? Det vill jag inte avslöja.