På första sidan i Pär Hanssons diktsamling Familjekista återges en tuschteckning av Urban Engström, föreställande en man som ligger i en kista. Ovanför hans huvud svävar ett föremål som liknar en utsliten ryggrad men delar av revben på. Samlingen avslutas men en bilaga och en kommentar. Bilagan är en uppräckning av innehållet i författarens hylla i Färjenäs. Bland de mer intressanta sakerna som räknas upp märks "ren-, fågel- och rävkranium", "en burk med sparade naglar 1997-2001" och "avklippt hår i daterade påsar". I kommentaren sägs att bilagan och teckningen kan ses som två av källorna till dikterna, som är uppdelade i elva avsnitt med kortare prosastycken insprängda mellan sig.

De i bilagan nämnda föremålen återkommer mycket riktigt i dikterna. Två hemslöjdade knivar nämns redan i den andra dikten och i prosastycket "Fynd" berättar diktarjaget om hur han finner ett rävkranium vid en vägkant. Till och med de sparade naglarna återkommer i en av dikterna:

Byggde en båt av fiskben och barr
av sparade naglar och naglars hat.

De texter som imponerar mest i Familjekista är prosastyckena. "Yrsel" är ett vackert minne av barndomens utanförskap. Jaget har som liten pojke gått ut ur klassrummet och gömt sig på en skoltoalett:

Jag klär av mig naken och känner på min kropp. Den är fuktig och het. Rummet är mörkt och det finns en vila i mörkret, jag kan höra min röst [...] bara en tunn remsa ljus når in till mig mellan tröskeln och dörrens nederkant.

"Mynning" är en annan av bokens höjdpunkter, men tyvärr är det sällsynt med sådana i diktsamlingen. Ofta lämnas läsaren likgiltig när dikterna vill beröra:

du har något fel på dina njurar
ditt blod är inte rent du har
urin i dina ådror.

I vissa dikter finner vi metaforer som är aningen för krystade: "genom en storm av sol vill jag/färdas inför dig", heter det i en av dikterna.

Trots prosastyckena innehåller Familjekista alltför många mediokra partier, och misslyckas alltför ofta att, som man brukar säga, kommunicera med sin läsare. Dikterna förblir ibland tomma på innehåll, de behåller sin status som artefakt och refererar ibland bara till bilagan. Det vore intressant att se en samling prosastycken av Hansson, om han kunde hålla den nivå som han når i "Yrsel" och "Mynning". I dagsläget får vi dock hålla tillgodo med att finna dem insprängda bland dikter som i värsta fall lämnar oss likgiltiga.