TOMTEBLOSS

Nu tänder natten månen,
en spotlight, rund och stor.
Den lyser på oss alla
som här på jorden bor.
Kom, se hur hela himlen fylls
av vita tomtebloss!
Ett för var och en av dem
som saknas här bland oss.

Så här bred kan en dikt i Min syster är ett spöke: och andra dikter vara. Men det finns också mer specifika dikter, som den om en syster som försvann i en älv och kom tillbaka som ett spöke. Det är en ganska osentimental men gripande dikt om ett syskons död och hur den förlusten hanteras och försöks begripas. Där finns dikten som handlar om vänskap och tvivlet på att inte vara sedd. Där finns dikten om årstidernas förändring, om kärlek till djur, natur. Men det finns också dikter om rädsla. Som den om att ett helt sommarlov breder ut sig och vilken istid full av tomburkar, fimpar och väntan på skolstarten det kan innebära.

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
och oro hos de fjärilar
som i min mage bor

Dikterna byggs upp på rim och varje dikt innehåller ett eget universum. Ett rum där en kan stanna och vara i ett bra tag. Bara finnas, eller fundera på temat. Språket är vardagsnära, men samtidigt strösslat med vackra ord. Sådana som skapar stämning och svindlar. Dikterna föreslås för barn mellan nio och tolv, och det är nog hos den målgruppen den största behållningen finns. Dock har jag läst dem för människor runt fyra, fem och det fungerar också.

Det är dikter som många filosofiska diskussioner föds ur, och det är världsviktigt. Poesi ska öppna världar, kunna trösta och lugna. Den ska också klara av att bära allt mellan sorg och spratt. Det gör Min syster är ett spöke: och andra dikter med bravur. Tillsammans med författarens mjuka illustrationer blir det här en närmast fulländad samling. Bilderna är i softa, tilltalande färger och inger lugn. De harmonierar nära dikterna utan att störa. Och jag känner att tanken är så. Texterna skulle egentligen klarat sig utan bilder. Och kanske att de faktiskt kommer lite i skymundan på grund av de vackra, innerliga bilder de inlemmas i. De är sig själva nog, helt klart. Dock vill jag heller inte vara utan illustrationerna när jag tänker efter.