Recension

: the dancers dancing
the dancers dancing Éilís Ní Dhuibhne
1999
Blackstaff Press
6/10

”Vad jobbar din pappa med?” – Arbetarklass, irländsk kultur och identitetsgrubblerier

Utgiven 1999
ISBN 0856406503
Sidor 242

Om författaren

Éilís Ní Dhuibhne föddes i Dublin 1954. Hon skriver noveller och romaner på både irländska och engelska och är medlem i det irländska författarföreningen Aosdána. Ní Dhuibhne är också känd som Elisabeth O’Hara. År 2000 blev hon nominerad till det engelska Orange Prize for Fiction för the dancers dancing.

Gästinformation

Karin har älskat att läsa och skriva, sedan hon lärde sig läsa och skriva. Hon skriver en bok och pendlar mellan att vara övertygad om att den ska ta hela världen med storm (hur vet hon inte riktigt, för den är bara skriven på svenska) och mellan att tro att den aldrig kommer att bli utgiven. Annars går hon Österlens Folkhögskolas skrivarkurs på distans, samtidigt som hon arbetar på systerns och hennes pojkväns ekologiska restaurang i Malmö. Och så älskar hon att läsa till den grad att hon nästan är religiös och beredd att knacka dörr för att få människor att känna kärleken till boken. Men bara nästan. Hon är lite lat också. Bloggar här!

Sök efter boken

En buss lastad med unga tonåringar åker till Donegal. Det är ett etablerat sommarläger för unga vuxna, vars syfte är att ungdomarna ska få ordentligt med frisk luft och sol och dessutom lära sig irländska. Huvudpersonen Orla kan redan irländska, men hon låtsas att hon inte kan. Hon skäms. Enligt mammans instruktioner, låter hon också bli att berätta att pappan är murare. I den här berättelsen, med busslasten av barn från 70-talets Dublin, är det viktigt vad föräldrarna gör. Det definierar även barnen. Orla vet, precis som alla andra, vilka yrken som är acceptabla, vilka som är sämre och vilka som är riktigt bra. Å andra sidan är riktigt bra yrken också tvivelaktiga, för då sticker man ut och det är inte bra. De riktigt bra yrkena ligger därför på ungefär samma skala som de dåliga yrkena.

Orla har en lång diskussion med sin vän Aisling om vilket yrke deras blivande män ska ha. De pratar om det, som om det vore deras egna yrkesval de funderar kring och de konstaterar också att det är viktigt att förbereda sig inför sin blivande mans yrke. Vill man ha en läkare, bör man till exempel läsa medicin. På det viset kan man förhindra att mannen blir trött på kvinnan när förälskelsen lagt sig.

Det här är berättelsen om barn som skolas in i samhället genom social samverkan, sina föräldrar och vad föräldrarna säger om andra barn och, inte minst, hur barnen själva förhåller sig till alltihop som individer. Orla har många gånger ett behov av att vara själv och det visar sig vara hennes räddning, för kan hon trivas med sig själv, behöver hon inte ljuga om sin familj. När Orla är själv känner hon att innerst inne, är det Orla som definierar Orla.

Andra ingredienser i berättelsen är ung kärlek, ung nästan-kärlek, irländsk, obligatorisk dans som kan inspirera till både kärlek och nästan-kärlek, unga kvinnor som försöker hitta sig själva, eller fullkomligt förlora sig själva, samt politiska skeenden, arbetarklassvillkor, konsekvenser av att vara arbetarklass och storstrejk. Den underliggande basingrediensen, själva råvaran som inte går att undvara: identitet.

Karin Palmqvist

Publicerad: 2011-09-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-09-23 19:46

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4331

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?