Nu och Mu bor tillsammans. De tycker om varandra. En dag råkar de byta tröja med varandra och plötsligt är de inte längre säkra på vem som är vem. Är Nu Mu, och Mu Nu, eller?

Ju mer de anstränger sig för att ta reda på vem som är vem, desto krångligare blir det. Och problemet tar dem på en resa genom skogen, hem till doktorn och sen tillbaka igen.

Johan Gardfors debut som barnboksförfattare görs med en poetisk och filosofisk historia illustrerad av Clara Dackenberg. Det är en bok som vandrar rakt in i mitt hjärta.

Ibland när man är kär, och duet och jaget blir ett vi, är det inte lätt att veta vem som är vem, kanske råkar man blanda ihop sig själv med den andra, och kanske gör det inte så mycket. Senare i förhållandet är det kanske viljorna som blandas samman – gör jag det här för att jag vill det, för att du vill det, eller för att jag tror att du vill det? Det är några frågor som jag börjar fundera över efter att ha läst boken. För ett barn som inte är så bevandrad i kärleksmysterier är det kanske svårt att relatera till det, men samma sorts hopblandning av viljor och identiteter finns i alla förhållanden, till föräldrar, syskon och vänner.

Ju mer jag tänker på berättelsen, desto mer hittar jag i den. På ytan finns en mysig, men ibland läskig berättelse om de små filurerna och deras trassel med vem som är var som är när som är hur. Men här finns också en berättelse om identitet, kärlek, och sökandet efter dessa fenomen.

En liten metahistoria antyds i början och slutet (och när berättaren säger att man kan höra Nu och Mu pussas om man lägger örat mot boken, då vill jag faktiskt göra det!) Väldigt fint.

Illustrationerna växlar mellan att vara bleka och lite mer mustiga, oftast i en ganska dov färgskala. Här blandas akvarell, kollage och teckning till underbara, välgjorda bilder som ger boken en melankolisk och eftertänksam stämning.

En vacker, vemodig och hoppfull bok som ibland för tankarna åt Mumin-hållet. Jag blir smått lycklig av att läsa.