Recension

: Reflexer
Reflexer Amanda Kerfstedt
2010
Rosenlarv förlag
5/10

Bilden av en garderob

Utgiven 2010
ISBN 9789197793544
Först utgiven 1901

Om författaren

amanda-kerfstedt

Amanda Kerfstedt, 1835-1920, debuterade 1865 som barnboksförfattare. Hon skrev även noveller, dramatik och artiklar för tidningar. Under senare delen av 1870-talet var hon aktiv kvinnorättskämpe och hon gjorde stor skandal genom att publicera novellen ”Synd” som kritiserade att manlig otrohet var fullt accepterat, medan kvinnor fördömdes då de födde barn utanför äktenskapet. 1889-1890 var hon redaktör för Fredrika-Bremer-förbundets tidskrift Dagny. Under sin levnad var Kerfstedt en omtyckt och hyllad författarinna, vars verk även finns översatta till finska, norska och holländska.

Sök efter boken

Reflexer av den svenska författarinnan Amanda Kerfstedt kom ut 1901, nio år innan begreppet ”transvestit” skapades. Handlingen kretsar kring Walter, som låser in sig en timme om dagen för att få klä sig i rollen som kvinna.

Reflexer är egentligen inte så mycket en roman om att vara transvestit i början av 1900-talet, som den är en bok som snirklar kring ämnet och genom att inte beröra det, förstärker det. Förordet av Tiina Rosenberg är bra och sätter handlingen i ett intressant tidsperspektiv, men jag skulle rekommendera läsaren att vänta med det till efteråt, då det innehåller för många spoilers i mitt tycke.

Att läsa prosa från förra seklets början är trögt och ovant för mig. Detta i kombination med att boken inte bara handlar om Walter och Ragna, som kommer att bli hans hustru, utan har ett helt galleri med karaktärer som jag till en början glatt blandar ihop och irriterar mig på. Rangordningen mellan man och kvinna. Att boken kretsar mycket kring ekonomiska bekymmer och det äktenskapliga arrangemanget som sådant. Det är mycket som gör mig hätsk och trött. Men som också, givetvis, sätter spotlight mot det ämne boken berör. Familjelivet och den icke ifrågasatta heterosexualiteten är en stark norm idag, tänk dig då vad den var 1901. Dessutom visar dessa bihandlingar att inget liv är okomplicerat. Alla par har sina problem, alla lever vi med hemligheter.

Tiina Rosenberg benämner romanen som en ”fullfjädrad komma ut-berättelse tillkommen före genren uppfunnits”. En komma ut-berättelse klassificeras genom att den dramaturgiskt byggs upp kring ett tidigt upplevt ”genustrubbel”. Något har inträffat som påverkat karaktären, en hemlighet som genom berättelsen skaver och visar sig genom att karaktären tycks ”ofärdig”. Detta förmedlar en osäkerhet till omgivningen. Slutligen kommer ”bekännelsen”, som får karaktären ut ur ”garderoben”, som man brukar kalla det stadie av förnekelse inför omvärlden som karaktären befunnit sig i fram till bekännelsen.

Det är falsk marknadsföring av boken att säga att detta är de skeenden man som läsare ska vänta sig se porträtterade. Som Maria Andersson skriver om i efterordet, så var tiden egentligen inte alls mogen för denna typ av berättelser. Amanda Kerfstedt var en känd och omtyckt författarinna som visserligen ofta skrev om kvinnans rättigheter, och alltså hade intresse i kampen för de svaga. Men boken möttes ändå av förvåning. På sina håll kallade recensenter det för ”groteskt fantasteri” att skriva om en man i kvinnokläder. På andra håll rekommenderades boken som familjeläsning, en mysterieberättelse eller rent av en studie i psykologi.

Trögheten i mitt läsande kommer sig förstås också av den annorlunda berättartradition som fanns vid sekelskiftet jämfört med nu. Ett långsamt berättande där författaren tar sig tid att komma med utsvävningar. I många repliker flimrar sanningar om livet förbi som gör mig nästintill tårögd. Stundtals är det moraliskt och nästintill uppläxande i tonen, men man får inte glömma att det var en tid av gudstro och starkt kyrkligt styre i Sverige. Kanske har vi idag för snabbt förkastat förmågan att vara ”sedelärande”? Lillgammalt och irriterande, men när jag väl vant mig vid tonen kan jag även uppskatta det.

Det upplyftande med boken är att den inte fördömer. Walter är ingen underlig biroll, som det skrattas bakom ryggen åt (som fortfarande förekom i filmvärlden långt in på 90-talet, både när det gällde transvestiter och homosexuella). Han är en respekterad ämbetsman, och det är först på slutet som hans timma om dagen blir ett problem för omgivningen. Och även efter själva avslöjandet finns det förmildrande omständigheter. Författarinnan är på Walters sida. Om än inte klimatet var lika tillåtande som idag, då storstjärnor som Eddy Izzard når berömmelse, finns det i denna roman en gnutta hopp inför framtiden.

Och det är förstås det som gör den läsvärd, trots vissa problem med att ta sig in i den. Sexuella avvikelser, liksom svarta människor under slavtiden, nådde inte respekt och upprättelse självmant. Det krävs människor som skriver om det okända och gör det till en del av vår tid. Amanda Kerfstedt var en av dessa människor.

Slutligen vill jag ge lite plus i kanten för det fina omslaget. Den nedre delen av ett sammanbitet ansikte, läpparna med den feminina amorbågen. Ordet ”reflexer” som speglar sig i sig själv. Ett intrikat spindelnät i ceriserosa som oroväckande sprider sig med sitt fäste över halsen, som en stor inflammation som förhindrar allt tal, håller den stora hemligheten på plats innanför det putsade skalet. Rosenlarv förlag är ett feministiskt förlag som jobbar på att ge ut bortglömda kvinnliga författare ur historien. Jag hoppas gladeligen på att få recensera något från dem även till våren…

Lina Arvidsson

Publicerad: 2010-12-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-26 20:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3951

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?