Recension

: Hemliga städer: Rädslans urbana former
Hemliga städer: Rädslans urbana former Göran Dahlberg
2010
Glänta
8/10

På kartans vita fläckar

Det finns två typer av hemliga städer. Dels de som verkar vilja vara det, självpåtaget hemliga städer. Dels de som är det för att någon annan vill det, hemlighållna städer. Exempelvis gated communities respektive kåkstäder.

Om detta – alltså om slumstäder, skyddsrum, ockuperade områden, flyktingläger, straffkolonier, atombyar, tunnelsystem i Vietnam, rymdbaser, Eldorado, fiktiva utopier och dystopier, grottstaden Vardzia i Georgien, den underjordiska staden Derinkuyu i Turkiet, boenden i New Yorks tunnelbanesystem, forskningsstationer, favelor, utanförskapsområden, arkipelager, boenden på begravningsplatser och soptippar, miljonprogrammen, gruvstaden Prirechnyy i Murmansk, Shangri-la – skriver Göran Dahlberg i Hemliga städer: Rädslans urbana former.

Metoden är att breda ut en lång följd av koncentrerade stycken, vissa som faktarutor, vissa essäistiska, politiska, statistiska, självbiografiska, filosofiska eller citerande. ”Stad” och ”hemlig” används elastiskt: olika ”städer”, alltså samhällsbildningar, mer eller mindre isolerade boendegrupper eller överhuvudtaget samlingar av människor som lever på en viss plats inom, i anslutning till eller utanför städer, kan bedömas utifrån graden av fördoldhet. Som utomstående beger man sig bara till en gated community om man har en inbjudan, till kåkstaden bara om man har ett ärende.

I sin bredd blir Hemliga städer… något svårsammanfattad, men ett av Dahlbergs avslutande stycken kan väljas som betecknande. Det är framför allt genom draget att undersöka hemlighållandet ur maktperspektiv som boken gör sig viktig:

Ingen vill vara hemlig på riktigt. De självpåtaget hemliga städerna vill egentligen inte vara hemliga, bara tillräckligt för att hålla objudna gäster och skatter på avstånd. Ingen vill egentligen att de hemlighållna städerna ska vara helt och hållet hemliga, bara tillräckligt för att det ekonomiska och politiska systemets rådande principer för resursfördelning inte på allvar ska ifrågasättas.

Hur mycket material som måste ha plöjts för att vaska fram innehållet vågas det inte gissas på. Från varje dokumentär, FN-rapport och bok inom endera ämnet han påträffat verkar Dahlberg ha vägt varje fragment på atomvåg innan han pusslat in det bland övriga lika understrykningsvärda bitar. Poängrikedomen blir så hög att man bläddrar tillbaka för att repetera det man nyss läste.

Dessutom finns förstås en tacksam attraktionskraft inneboende i hela hemlighetsbegreppet. Sällan är den dragningen egentligen klädsam, vare sig för den exotismlystne turisten i favelan eller för den som ivrar över att sitta och odla paranoian bakom stängslen i en gated community. Som Dahlberg har förstått har staden mycket, kanske mer än vad vi vill, att berätta om den som bor i den.

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2010-09-06 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-02 18:55

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3854

2 kommentarer

[...] boken Hemliga städer: Rädslans urbana former diskuterar Göran Dahlberg i essäform ”hemliga städer” som en metafor för gränsdragningar [...]

Hemliga städer och kulturell zonering | Oregistrerad 2010-11-10 11:42
 

Göran Dahlbergs bok rekommenderas varmt, liksom Stig Svallhammars böcker om kulturgeografi.

Karl Oregistrerad 2010-12-03 12:32
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?