Recension

: Läsa innantill och bli en annan. Om skönlitteraturens nyttighet
Läsa innantill och bli en annan. Om skönlitteraturens nyttighet Carl-Göran Ekerwald
2006
Karneval
8/10

Böcker kan förändra (vår syn på) världen

Utgiven 2006
ISBN 9197603163
Sidor 251

Om författaren

Fotograf: Cato Lein

Carl-Göran Ekerwald (född 1923) är kulturjournalist, författare, översättare och, sedan 1986, hedersdoktor. Han har också varit lärare och rektor. Ekerwald har skrivit en mängd böcker, både skönlitterära och facklitterära, för vuxna och för barn och ungdomar. Mest känd är han möjligen för serien Liv och tänkesätt, där han skrivit om bland andra Nietzsche, Goethe, Shakespeare och Voltaire.

Sök efter boken

Skälen till varför vi läser skönlitteratur (vi som nu gör det) varierar från person till person och mellan en bok och en annan. Det vore märkligt att tänka sig att något skäl skulle vara mer legitimt än ett annat; hur vi påverkas av det vi läser är väl egentligen till sist också det enda som återstår, oavsett av våra ursprungliga avsikter med läsandet. De romaner som gjort starkast intryck på mig har jag börjat läsa mer eller mindre slumpmässigt, utan att veta speciellt mycket om vare sig författaren eller boken ifråga innan läsningen tagit sin början. Douglas Couplands Generation X plockade jag med mig från biblioteket när jag var nitton eller tjugo år gammal och lämnade tillbaka ett par veckor senare med en helt ny värld inom mig, och inte minst en annorlunda syn på världen utanför. Den hemliga historien av Donna Tartt omslöt mig totalt något år senare under en sommar på min mors balkong och fick mig att tillbringa ett år på folkhögskoleinternat med ett romantiskt skimmer över hela vistelsen. Under senare år har jag börjat läsa På spaning efter den tid som flytt och har genom Marcel Proust fått förnimmelser av en värld betydligt större än den jag annars ser. Kort sagt, jag har läst innantill och blivit en annan.

De egna stora läsupplevelserna måste nog vara just egna, inge en aha-känsla utan alltför mycket av förväntan genom hype eller andras tolkningar innan läsningens början. Så är det i alla fall för mig. Därför känns det befriande att Ekerwald aldrig ”stänger” resonemangen kring sina ämnen och tolkningar, han stannar bara så länge vid dem att de ger mig lust att läsa vidare på egen hand. Ekerwald visar genom sina essäer på en mängd olika områden där skönlitteraturen kan vara till nytta eller nöje på olika sätt. Genom ett liv av läsande har han valt ut episoder ur främst klassiska verk, men även mer sentida och något oväntad litteratur får plats när Ekerwald brister ut i lovsång till läsningens fromma.

Inför Robinson Crusoes prekära situation på den öde ön ställs en rad olika ingångsvinklar till läsarens förfogande. Det går, föreslår Ekerwald, att ”använda” Crusoes situation som en motbild till vår västerländska överflödstillvaro och faktiskt känna ett visst mått av avund inför de begränsade villkor och valmöjligheter hjälten står inför på ön. De grundläggande villkoren inger en känsla av frihet jämte de uppenbara nackdelarna med att behöva kämpa för sina fundamentala behov. Omvänt kan Daniel Defoes berättelse skänka en tacksamhet över att slippa slåss för sin fysiska och mentala överlevnad. Vidare skriver Ekerwald om Robinson på ön att det faktum att han fick med sig tre biblar från det grundstötta fartyget troligen räddade hans själ.

Den ensamme förmår inte långvarigt underhålla sig själv. Det är därför som eremiter i den klassiska konsten sällan avbildas utan en bok. Det är så Defoe gör det troligt för läsaren att Robinson genomlevde sin ensamhet utan att bli galen. Han hade en motröst att lyssna till.

Det är behovet som avgör läsförmågan, föreslår Ekerwald träffande och beskriver på ett flertal platser i Att läsa innantill och bli en annan skönlitteraturens främsta uppgift som utgörande ett jämförelsematerial för läsaren.

Ett annat tema är möjligheten att i skönlitteraturen se sig själv i andra och därmed få råd inför moraliska dilemman och vägval i livet. Så redogörs för Hamlets kval inför dennes förlamande insikt att farbroderns liderlighet var av naturen given, mördade han alltså inte Hamlets fader för att det stod skrivet i honom? Ställd inför dessa grubblerier om öde och fri vilja, ansvar och determinering ter det sig för Hamlet lika rimligt att ta sitt eget liv som att hämnas fadern genom att mörda farbrodern. Vi agerar alla utifrån våra givna förutsättningar, var går gränsen för människans handlingsutrymme?

I kapitlet om det ”genuint svenska” söker Ekerwald särtecken i den svenska litteraturen, inte minst i poesin, och hittar inte oväntat naturlyriken och kargheten som genomgående teman. Jag tycker mig kunna se min inställning till litteraturen som ett slags hemlig själslampa, en sällsam trakt i det inre, i de beskrivningar av skogens magi som Ekerwald lyfter fram hos Nikanor Teratologen: ”här finns nådeljuset mellan stammarna, världsomspännande asyl, det fria ordets hem”. Nådeljuset återfinns i bästa fall också mellan raderna och sidorna i poesi och prosa. Träden förädlas och blir till papper. Den nåd som svenska författare och poeter funnit i skogen kommer stundom läsaren till del via deras verk.

Carl-Göran Ekerwald har ett sätt att närma sig skönlitteraturen som får en att känna sig välkommen, han inbjuder läsaren att i all anspråkslöshet ta del av något han sett och upplevt under den egna läsningen och föreslår oss ödmjukt att pröva samma ingångar i litteraturen. Han påminner mest av allt om den ”viskande uttydare” som tilldelas honom själv under en föreläsning i Budapest på ungerska, ett språk Ekerwald inte behärskar:

Inne i sessionssalen möttes jag av en kvinna i femtioårsåldern(…)
- I am your whispering translator, förklarade hon och visade mig min plats. Hon satte sig på en stol till vänster och snett bakom mig och när föreläsningen började, böjde hon sig fram mot mitt öra och återgav viskande men fullt hörbart vad som blev sagt av föreläsaren.
Det för mig obekanta ungerska språket blev genom min viskande översättare genomskinligt.

Textutdrag (Visa/göm)

Christian Eklund

Publicerad: 2007-01-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-11 16:01

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2334

2 kommentarer

Fin recension.

Jonatan Oregistrerad 2007-02-05 21:01
 

[...] följer några av recensionerna: Christian Eklund FIB [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?