I den här boken tar sig Carl-Göran Ekerwald an fenomenet ”bildning”. I det begreppet lägger han dock något lite annorlunda än vad många spontant kanske tänker på som bildning. Han vänder sig faktiskt explicit mot att betrakta bildning som synonymt med vad han kallar ”bokbildning”, vilket väl får tolkas som att vara väl bevandrad i […][...]

”Blod är ett billigt pris för frihet.” Det står på en lapp fäst på Ahmed El Hakims tält på Tahrirtorget i Kairo. Han är 31 år gammal och liknar inte riktigt den prydliga turistguiden på fotot från Hurghada. Han har blivit misshandlad. I tältstaden som uppstått som en protest mot Hosni Mubaraks regering finns också […][...]

”Mitt skrivande är ett utredningsarbete”, inleder Lena Andersson sin textsamling Förnuft och högmod. Det är nog den mest sympatiska programbeskrivning jag kan tänka mig. På det sättet skriver också Carl-Göran Ekerwald, liksom av nyfikenhet, som om drivkraften inte i första hand är att övertyga någon annan utan att själv förstå. Lära sig. Följaktligen har hans […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

Rubrikens ord är Antonio Gramscis, italiensk journalist och marxist, och han levde enligt sina ord. Med liv och frihet på spel, blev han till sist Mussolinis farligaste motståndare. Därför kom polisen, sent på kvällen den 8 november 1926, och hämtade honom i hans bostad i Rom och förde honom till Regina Coelifängelset. Rättegången mot honom […][...]

Skälen till varför vi läser skönlitteratur (vi som nu gör det) varierar från person till person och mellan en bok och en annan. Det vore märkligt att tänka sig att något skäl skulle vara mer legitimt än ett annat; hur vi påverkas av det vi läser är väl egentligen till sist också det enda som […][...]

Var Shakespeare den vi hittills har förmodat att han var? En självlärd hantverkarson från vischan som provade lyckan i det elisabetanska London och blev odödlig på kuppen? Det är förstås omöjligt att säga säkert. Vad han emellertid uppenbart blivit i vår tid – förutom naturligtvis högt älskad och ofantligt spelad dramatiker – är ett slagträ […][...]

Efter att ha läst Ekerwalds bok om Céline står det klart att denne var en motsägelsefull karaktär. Han lämnade första världskriget som krigshjälte och krigsinvalid, men efter andra världskriget stämplades han som antisemit, kollaboratör och landsförrädare. Bland hans författarkolleger var fienderna vanligare än vännerna. Så såg han sig heller inte som en författare, det var […][...]

För mig så är Candide en lika självklar kandidat till titeln som den mest överskattade boken som Casablanca är det till titeln som den mest överskattade filmen. Kort sagt är alltså Voltaire knappast någon av mina husgudar. Carl-Göran Ekerwald däremot beredde mig ett stort läsnöje i sin tidigare Nietzsche – liv och tänkesätt, förvisso är […][...]