När jag var arton eller nitton läste jag Generation X, Douglas Couplands debutroman. Min tideräkning kan delas in i "före" och "efter" DC. Något avgörande hände under läsningen av den där romanen, jag räds inte att påstå att min livssyn förändrades genom den, ett raster lades över tillvaron och det ligger fortfarande kvar. Det är […][...]

Vi får följa Karen som vaknar upp på ett sjukhus i Nova Scotia i Kanada. Under stor fysisk smärta och själslig vånda tillbringar hon dagar och nätter i ett rum hon delar med Rita, en annan konvalescent på avdelningen. Snart står det klart att Karen hamnat på sjukhuset efter att per bil ha ryckt ut […][...]

On 10/8/07, Christian Eklund wrote: Jag köpte Hur man botar en fanatiker på Myrorna på Södra Förstadsgatan i Malmö, det kan ha varit en av de sista dagarna jag bodde där. Men det visste jag ju inte då. Jag köpte samtidigt Röda rummet. Ingen av böckerna har jag kvar, ingen har jag läst. De blev […][...]

On 10/8/07, Christian Eklund wrote: Amos Oz. Jag såg honom bli intervjuad, av Babel antar jag. Det var bra alltså? Det var ju min första bokmässa, vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, torget var ju lätt epilepsiskadligt. Som ett köpcenter dagen innan julafton. Hade det varit en … eh, shoppingmässa så skulle man […][...]

On 10/7/07, Helena Hansen wrote: Hur börjar man? Hej! ? Haha hörde du att Jonas försökte ljuga in Johan som "Estonian writer" på nån partybåt nere i hamnen? Det lyckades visst inte så bra. I wonder why. Märkte du förresten av att det var estniskt tema i år på mässan?? Det där gick mig förbi […][...]

Nina växer upp under femtio- och sextiotalen, på olika platser och i stötvisa framåtskridanden. Det börjar i "Mörkaste Småland" där pappa har fått arbete, en liten ort med kufiska figurer och bysägner som hela tiden hotar idyllen: någon har omkommit i en arbetsplatsolycka, hunden "Mördar-Max" tycks vara alldeles diabolisk, moster Elvy bär på en hemlighet […][...]

Historikern och vänsterdebattören Åsa Linderborg har med Mig äger ingen skrivit en smått sensationell självbiografisk roman, från en utblickspunkt några år efter pappans död. Den är både en uppväxtskildring och en ömsint kontemplation över en kärleksfull men emellanåt felprioriterande far. "Härdarmästare Leif Andersson" sliter på Metallverken i Västerås och belönar sig på kvällarna med ett […][...]

Sedan flygplanen kapades och väckte upp USA till mardrömmen för snart sex år sedan har det blivit svårare att argumentera kring frågor om säkerhet och integritet. George W Bush anlade tonen och tanken för den nya ordningen genom att meddela de stater som inte förbehållslöst ställde upp på "kriget mot terrorn" att de inte kan […][...]

Mina första riktigt mäktiga läsupplevelser i vuxen ålder (jag började läsa skönlitteratur först i sena tonåren) hade det gemensamt att de inte handlade om tillsynes något särskilt alls. Det var slackerliv och långtråkighet och ett eller annat kärleksbekymmer. Det var igenkänning. Tillvaron i småstaden blev på samma gång bekräftad och utpekad i all sin inskränkthet […][...]

Det är en svår konst att behandla tunga ämnen med lätt hand, utan att allvaret övergår i glättighet och banaliteter. Att skriva om att vara ung och annorlunda kvinna i ett patriarkalt samhälle, om lesbisk kärlek och vänskapsband som knyts upp, drogberoende och kriminalitet, alienation inför den egna överklassbakgrunden och annat komplicerat kräver sin kvinna. […][...]