Recension

: Snart är det 1968!
Snart är det 1968! Åsa Moberg
1984
Prisma
8/10

”Hon smekte honom genom acrylen” – kärlek och uppror 1968

Utgiven 1984
ISBN 9151816156
Sidor 251

Om författaren

Åsa Moberg (född 1947) är författare, debattör, journalist och översättare. Hon har bland annat skrivit Simone och jag – tankar om Simone de Beauvoir (1996), Lustpunkten. En bok om inlärning utan utbildning (2006) och Hon var ingen Florence Nightingale (2007).

Sök efter boken

Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, om polisbrutalitet, klass, könsroller och revolution.

Snart är det 1968! är egentligen den tredje delen i Åsa Mobergs 60-talstrilogi, men det går bra att läsa den fristående också, om man nu råkar vara intresserad av just de där åren när allting påstås ha varit möjligt.

Mobergs huvudperson, den unga Nina Broman, rör sig en smula episodiskt genom Stockholm som en Arvid Falk eller en Arvid Stjärnblom, inte så mycket en stark personlighet som en skarp iakttagare. Ibland ifrågasätter hon, ofta flyter hon med. Alltid är hon där det händer.

Nina får ta del av arbete och fritid på alternativtrendiga klädföretaget Lao-Tse, hon är praktikant på kontoret och får posera på modebilder tillsammans med modellen Pernilla, hon går på fest och blir uppraggad av fotografen Mikael Hamilton (han med Lao-Tse-byxor i maskinstickad akryl), hon är med på Grupp 8-möten och Vietnam-demonstrationer och under kårhusockupationen.

Åsa Moberg var också i verkligheten praktikant på alternativtrendiga klädföretaget Mah-Jong. Hon poserade tillsammans med Marie-Louise Fuchs/De Geer/Bergenstråhle/Ekman för Carl Johan De Geer – och hur det var exakt med smekningar genom akrylen vet jag förstås inte. Men Salka Hallström Bornold använder en hel del av Mobergs Snart är det 1968! för att illustrera stämningar och personer i sin fina bok Det är rätt att göra uppror: Mah-Jong 1966-1976. Snart är det 1968! är inte en nyckelroman, skriver Hallström Bornold, men översätter i samma andetag alla fiktiva namn till verkliga personer.

- Jag ville återuppväcka den politiska atmosfär som fanns då, en tidsanda som var koncentrerad på vissa platser. Och 60-talsandan var koncentrerad på den här platsen, på Mah-Jongs kontor, säger Åsa Moberg.
Därför har Grupp 8 möte i Mah-Jongs, alias Lao-Tses, lokaler, trots att Grupp 8 ännu inte existerar. Därför kommer Jan Myrdal, alias Dan Myrenberg, till Lao-Tse och gör ett pompöst utspel, trots att scenen i själva verket ägde rum på Åsa Mobergs senare arbetsplats, Aftonbladet. Inte bara för att det är en romanförfattares frihet att skriva om historien, utan för att Åsa Moberg ville ge platsen en historisk tyngd. För att det lika gärna hade kunnat hända där, på Mah-Jongs kontor.

För den som är en smula insatt i tiden kan förstås kändisspottingen tillföra en extra krydda, men oavsett vilket ger Moberg ett finstämt, på inget sätt romantiserande porträtt av 1968 och en del av de människor och aktiviteter som satt sin prägel på perioden. Dessutom lyckas hon införa kritiska röster och världen utanför Lao Tse-kretsen, från stela släktkalas till reaktioner på gatan. Särskilt sätter sig samtalen med Siri, en äldre dam som varit med under första vågens kvinnorörelse och som blivit mer pragmatisk och finurlig än många av 68-tjejerna kan stå ut med, i minnet, liksom en förfärlig scen där en tonårsflicka som genomgår en abort medvetet plågas av sjuksystrarna – av moraliska skäl. Långt ifrån alla är beredda att acceptera tidens mer liberala strömningar, oavsett lagstiftning, och det står i skärande kontrast till romanens aktivister som inte kan förändra snabbt nog.

Bland det svåraste med att skriva recensioner är tidsfaktorn. En bok kan ta en med storm, få en himlastormande recension, men vara i stort sett glömd ett halvår senare. Andra böcker sätter mer diskreta avtryck, men växer när man går och funderar på dem. Jag har riktigt roligt när jag läser Snart är det 1968!; när jag slagit igen den saknar jag den, som en bortrest väninna – och ju mer jag funderar på den desto intressantare känns den. Åsa Moberg lyckas på en gång levandegöra människor och sammanhang och ställa en mängd spännande frågor om radikalitet, engagemang och möjligheter till samhällelig förändring.

Ella Andrén

Publicerad: 2010-07-31 00:00 / Uppdaterad: 2015-11-15 10:36

Kategori: Recension | Recension: #3813

3 kommentarer

åh, den här boken kände jag inte till! moberg! 68! tack!

mind the book Oregistrerad 2010-07-31 10:34
 

men, var fick du tag på den? (ett antal googlesökningar senare9

mind the book Oregistrerad 2010-08-01 10:55
 

Biblioteket. Skulle gärna äga ett ex, förstås, men biblioteket är enda stället jag hittat den hittills. Tyvärr. Eller snarare: hurra för bibliotek!

Ella Andrén Redaktionen 2010-08-02 10:02
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?