Recension

: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
Vad jag pratar om när jag pratar om löpning Haruki Murakami
2010
Norstedts
6/10

Målet är ingenting, vägen är ingenting, allting är …

Utgiven 2010
ISBN 9789113023090
Sidor 218
Orginaltitel Hashiru koto ni tsuite kataru toki ni boku no kataru koto
Översättare Eiko Duke, Yukiko Duke

Om författaren

Haruki Murakami

Fotograf: Elena Seibert

Haruki Murakami, född 1949 i Kyoto, är en av dagens mest omtalade och hyllade författare. Genom att förena popkultur med en egensinnig magisk realism har han med sina romaner och novellsamlingar väckt stor uppmärksamhet och fått hängivna läsare världen över. Svenska läsare har fått möta den återhållna, registrerande, vardagsbundna Murakami i den smärtsamma lilla kärleksromanen Norwegian Wood och jättereportaget om Aun-sektens terrorattentat i Tokyo, Underground.

I Kafka på stranden fick vi stifta bekantskap med den Murakami som öppnar dörrarna på vid gavel i en roman som flödar över av intryck från reklam, litteratur, dröm och myt.

Under 2007 gavs hans magnum opus, Fågeln som vrider upp världen, ut på svenska. 2008 utkom Sputnikälskling.

Efter att Murakami 1981 sålt sin jazzbar för att ägna sig åt skrivande på heltid, började han springa för att hålla sig i form. Hans personliga bok Vad jag pratar om när jag pratar om löpning (2010) innehåller minnen och reflektioner från ett liv av löpning.

Romanen 1Q84 omgavs av stort hemlighetsmakeri innan den kom ut och har slagit alla försäljningsrekord i Japan.

Sök efter boken

När Haruki Murakami var i 25-årsåldern drev han en jazzklubb. Det gick bra.
En vacker dag när han började närma sig tretti bestämde han sig för att skriva en roman. Det gick bättre.
När han var drygt tretti slutade han gå och började springa. Det har han gjort sen dess.

Smärtan är oundviklig, men lidandet är valfritt.

Det där låter mer dramatiskt än vad det är. Vi snackar ju inte om en man som flyr från ett mörkt förflutet eller frenetiskt jagar någonting. Men förutom att vara en av de populäraste japanska romanförfattarna springer Haruki Murakami också långdistans. Han springer varje dag, springer minst ett maratonlopp om året, deltar i triatlon, och … ja, han springer. Så det föll sig naturligt att skriva en essäsamling just om springandet, med fokus på hans förberedelser inför New York Marathon; både om hur han springer och varför.

Jag diskuterade nyligen med några vänner varför det nästan inte skrivs några sportromaner för vuxna. Ungdomslitteratur finns det gott om det, men när var senaste gången en författare skrev en stor roman som utgår från, säg, fotbolls-VM eller OS-finalen i spjut? Borde inte något som intresserar så många vara ett intressant ämne att utforska? Även om Vad jag pratar om … inte är en roman är den alltså välkommen: en bok som försöker beskriva det fysiska tävlandet, både mot sig själv och mot andra (eller kanske snarare för än mot), utifrån något mer än bara tider och rekord. Vad är det egentligen löpandet handlar om?

Även om detta inte är tänkt att vara en memoar får vi kanske veta mer om både människan och romanförfattaren Haruki än en ren biografi skulle göra. Han försöker förstå sin egen drift, förhållandet mellan intellektuellt skapande och fysisk ansträngning; myten att författare borde vara ohälsosamma enstöringar som lever på sprit, kaffe och cigaretter ger han inte mycket för, även om han hela tiden ödmjukt (och smått irriterande) understryker att det här är ju bara hans erfarenheter.

Jag instämmer i grund och botten i påståendet att det är ohälsosamt att skriva romaner. När man bestämmer sig för att skriva romaner – det vill säga när man via en text blåser liv i en berättelse – väller något som påminner om gift fram ur vissa karaktärer hur man än bär sig åt. (…) Det är min övertygelse att en osund själ kräver en sund kropp.

Jag har svårt att sätta ord på vad det är Murakami fångar i den här boken utan att citera långa stycken – hans stora styrka har ju alltid varit att i enkla ord fånga något svåråtkomligt, icke-verbalt, utan sportreporterns flåshurtiga metaforer och sekundräknande. Löpandet för honom är inte ett fortskaffningsmedel, inte ett sätt att se världen utan ett sätt att nå balans med sig själv. Speciellt när han börjar närma sig de 60 och når paradoxen: att fortsätta springa för att inse att han bara kommer att springa långsammare för varje år. Som bäst (åtminstone som roligast) är han kanske när han beskriver enskilda lopp – hans första maraton, solo mellan Aten och Marathon i stekande julihetta; hans första 10-milslopp; triatlonet han aldrig kunde slutföra – men det är ändå inte det enskilda loppet som är det viktiga här, inte jakten på smalare midja och bättre flås, inte tiden i mål, inte vägen han färdas längs; det är just verbet, löpandet som ren, nästan liturgisk handling; att uppgå i själva handlandet, själva levandet snarare än livet.

Haruki Murakami, författare (och löpare)
1949 – 20XX
Han gick åtminstone aldrig

Någonstans där når han, strax bortom utmattningens gräns (och som vanligt väl fångat av Eiko och Yukiko Duke) ibland en klarhet i sitt skrivande som är bland det vackraste han åstadkommit även om – eller kanske just på grund av – att han egentligen inte kommer fram till något revolutionerande. Som får till och med en latmask som mig, flåsande i ett trettigradigt Stockholm, att tänka ”Vore det inte skönt att springa någon mil?” Sen skriver han några sidor om sina favoritskor och förnuftet fångar in mig och tyngdkraften börjar verka igen. Vilket känns synd.

Björn Waller

Publicerad: 2010-07-26 00:00 / Uppdaterad: 2010-07-25 23:52

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3808

2 kommentarer

[...] om samma: Björn på Dagens bok fick lust att springa (det fick inte jag), Martin Ackerfors sträckläste, Ellen på Owlit tyckte [...]

 

[...] som har skrivit om Vad jag pratar om när jag pratar om löpning: DN, SvD, Dagens bok, Bokfetischist och Boktoka.Du hittar boken hos bl.a. Bokus och Adlibris. Bokens [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?